Det var en publik i blandade åldrar som kommit till Södra hamnplan i Luleå för att uppleva Hooja.
Det blåsta hårda vindar i Luleå på lördagen men trots ett antal tusen förväntansfulla Luleåbor och en väldig massa tillresta och ett underbart svängigt och helakustiskt förband från Finland, Steve'n'seagulls med dragspel och ståbas, som värmde upp publiken hade Hooja inte riktigt vind i seglen i starten.
Många har nog undrat hur länge den här "flugan" kan hålla i sig. Och plötsligt började jag undra det också.
Kanske var det älgen i naturlig storlek som saknades, en tur-maskot som inte går att umbära? Det kändes lamt.
Miriam Bryant dök upp som gästartist och satte fart på konserten.
Men var bara lugn, det tog sig. Istället för älgmaskoten dansade plötsligt Miriam Bryant in på scenen med sin självklara pondus, krossade allt tvivel och vinden ändrade riktning, för Miriam Bryant är ju så klart många gånger bättre än en älg. Och var det inte lite romance in the air när de satt tillsammans med ryggarna emot varandra, hon och den fortfarande lika förtäckta Helly Hansen-mannen och han sjöng med sitt unika darr på rösten? Och eftersom hon är en av Hoojas verkliga polers stannade hon inte bara i duetten "Vem fan e du?" utan fortsatte förgylla scenen både i "Polers" och "Kommer du ihåg?"
Var det inte lite "romance in the air"?
Miriam Bryant dansar in på scenen.
Hooja och Miriam Bryant i duetten "Vem fan e du?".
Det var trångt framme vid kravallstaketet.
Sedan kom alla deras bästa låtar i ett pärlband medan solen sakta sjönk över stan. Många var det som kunde alla texter utantill. Exempelvis: "För dig ska jag gå dit älven går/Jag ska stå där älgen står/Jag ska backa kåpsläp till din gård/Ikväll". Den är ju så fin!
För att inte tala om balladen "Försöker le": "Sen blir allting åter grönt och myggen surrar på/Ta mig fan, där rök ännu ett år" och utöver dem en lång rad allsångsvänliga danslåtar.
När Hooja sjunger "Försöker le" åker de akustiska gitarrerna fram.
Jag vet att en del har irriterat sig på att Hooja gör parodi av oss norrbottningar, cementerar en föråldrad eller åtminstone oönskad bild av en man från Norrbottens inland.
Hooja underhåller en tacksam publik.
Det kanske började så, men jag känner inte riktigt det längre. Hooja har både stått fast vid sina karaktärer och utvecklat dem och det finns både mycket tanke och intelligens bakom duons artistskap. Här finns massor av humor men också vemod, tankar om vänskap – "Vi är polers du och jag/Vi fick corona när vi drack ur samma glas" – hur man förgyller en helg med de medel som står till buds, flyr från slitet på jobbet, åker till Haparanda, äter på Ikea och dansar tango eller varför inte till Jukkasjärvi, eller rent av Luleå för att gå på Clarion.
Hooja fortsätter sin förklädda tillvaro och fortsätter sjunga om livet i Norrbotten.
Och myggen hugger en i ryggen och man är tacksam när man överlevt ett möte med en lastbil i snörök. Till och med för mig som inte är någon infödd norrbottning finns det en hel del igenkänning. Är det inte åtminstone ungefär så här vi är om man skruvar till det lite? Och jag får rentav vissa associationer till gamla folkliga klassiska diktare som Gustaf Fröding. (Räknar med att få mothugg här, men hoppas det kan leda till en intressant diskussion i så fall.)
Hooja tittar ut över publiken som han kallar för "Våra bästa polers".
När de kör sitt självklara extranummer "Banan, melon, kiwi och citron" hoppar ett helt publikhav i takt. Sedan minns jag inte riktigt vad som kom efter det, men helheten blev ett fint minne.
Kanske är det så att den bästa sommarkonserten i Luleå redan har varit.
Teodor Strandberg har tagit med sig en egen mikrofon till konserten och anledningen är enkel: "Jag vill sjunga", säger han.
Kanske var det Luleås bästa konsertupplevelse i sommar?
Konsert
Hooja i Södra hamn
Publik: Blandade åldrar och enligt uppgift 7 000 till antalet
Längd: Cirka 1,5 timme
Bäst: Att Miriam Bryant fanns på plats var ett riktigt guldkorn i sammanhanget, även om hon så klart inte var det enda som var bra
Sämst: En trevande inledning
Betyg: 5.
Hooja dansar loss.
Kärleken till Hooja hos publiken står bokstavligt talat skriven i pannan. Se bara på tjejen i vitt närmast. (Hon heter Olivia Jatko och kommer från Boden.)