Kriminalroman om att utstå våld för att få höra till

”Befriaren” är Tina N Martins debutroman. Författaren lovar att det ska bli en kriminalserie varav den här är första boken.

Tina Martins debutroman "Befriaren" recenseras av Monika Luiksaar Lund.

Tina Martins debutroman "Befriaren" recenseras av Monika Luiksaar Lund.

Foto: Bokförlaget Polaris

Recension2021-08-17 07:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Tina N Martin

Befriaren 

Polaris

Huvudperson och hjälte är kriminalinspektör Idun Lind. Tillsammans med kollegor löser hon en serie våldsbrott, som hänger ihop. 

Läsaren får följa två barn som växer upp i en otillräcklig miljö. Pappan är hård, krävande och utan empati. Han förstår inte vad barn behöver av sin pappa. Och mamman orkar inte skydda vare sig själv eller sina barn mot hans psykiska och fysiska våld. Till slut blir det omgivningen som reagerar och barnen placeras tillsammans med sin mamma i ett familjehem. Men det blir ur askan i elden. 

Den till synes idylliska och välvilliga religiösa familjen som är familjehem, visar sig vara allt annat. Visserligen bakas det kanelbullar och hönsen pickar i trädgården, men församlingens levnadsregler är stränga. Den som vill gå sina egna vägar bestraffas hårt.  

Bakgrunden till våldsbrotten går att hitta i människors behov av att höra till. Hur gör man för att hålla sig kvar i den gemenskap man behöver? Som barn har man oftast inget val. Som vuxen kan priset för att bli utestängd vara väl högt. 

Människor hamnar ibland i en omöjlig dragkamp: den mellan att vara sig själv trogen och att anpassa sig efter andra. Nå, alla är inte medvetna om den här kampen; det är inte alltid man orkar lyssna till sin inre röst. Men att inte göra avkall på sig själv är livsviktigt. Att vara i gemenskap med andra människor är också livsviktigt. Att dessutom ingå i gemenskap med Gud tillför ytterligare en dimension. Belöningen skulle inte kunna vara större. Syndernas förlåtelse. Evigt liv. Tillgång till paradiset. Men ingen har kunnat rapportera om löftena kommer att infrias. 

Ibland kan priset för gemenskap innebära övergrepp, övergrepp som inte bara skadar utan också förgiftar offret. En sorglig tanke att tänka. Vad är det som gör att offer alltför ofta blir förövare? 

Boken är välskriven och det är en bok man gärna sträckläser. Poliserna som fått uppgiften att lösa mordfallen arbetar på polisstationen i Luleå och har hela övre Norrland som sitt arbetsfält. Men författaren ger inte uttryck för Norrbottensnostalgi, och berättelsen kunde lika gärna ha utspelat sig i Åmål. Eller i Västervik. Eller någon annanstans i Sverige.