NY BOK
Åke Smedberg
Jag faller som en sten genom tiden genom livet
Bonniers
Så har han till exempel plockat fram ett antal bifigurer från gamla texter och "släppt dem fria", samlat minnesvärda ögonblick och bilder från hemmet vid Hjässberget, gjort enstaka nedslag i sitt vuxna liv och i andras böcker, porträtterat nära släktingar och samlat in drömskärvor och myter. Det mesta är nog ändå sant.
I titeltexten anropar Smedberg gudarna. "Gör något åt sorgen", ber han dem, men inser att de inte vet något om den. Mycket i samlingen handlar just om sorg, den man växer in i och den man bär med sig.
Formatet är litet eller mycket litet, volymen rymmer ändå ett tjugotal texter. Men Smedberg tillhör den lyckliga skara som uträttar mycket på små ytor.
Han faller, som titeln anger, genom åren och landar ofta längst ner, i barndomen. Som i den första minnestexten där midnatt och vinter råder och "himlen är dammig av stjärnor". Redan då, i barndomen, hittar han meningen med tillvaron: skönheten. Han försöker stoppa på sig den, "i fickan", för att alltid ha den till hands.
Alla tankar och bilder är inbäddade i en grandios miljöskildring. Och så kommer det att bli i de olika avsnitten. Särskilt beskrivningen av naturen är så sinnligt mättad att man plötsligt tycker sig sitta i en storskog och läsa. Eller i en småbrukarmiljö som blossar av liv. Det är texter som är täta men likväl behåller sin lätthet, sitt flyt.
I en berättelse minns en man en fest i en dröm där hans döda hustru lever. De vet något viktigt om livet, de har ett "slags kunskap". Mycket handlar om sådana existentiella frågor, om villkoren och vår gåtfulla tillvaro. Och lyckan är kanske bara "ett ögonblicks vila", heter det i en annan kortkort berättelse.
Här finns också nedslag som berättar om hans väg mot författarskapet. Han vet mycket tidigt att han ska bli författare, "att livets mening finns där". Eftersom han saknar eget stoff stjäl han och kopierar mycket i början men "utan samvetskval". Men snart börjar han stjäla ur sitt eget liv. Och det han använder här är stämningen i köket även om det han skriver då handlar om något helt annat.
Modern skrev ständigt men fick aldrig något utgivet. Att Smedberg själv började skriva berodde på att hon alltid skrev.
Det vi möter i boken är i själva verket en sorts bildningsgång för författare. Så småningom inser han att det är "livet han måste skildra", "splittrat, ofärdigt... som smärta, längtan, sorg".