KONST
Coronasamlingen
Samlingsutställning av inköpta verk av Statens konstråd
Havremagasinet Länskonsthall, Boden
4 juni – 11 september
En verklig godispåse av konst finns att se ännu en tid på Havremagasinet – en godispåse med en av varje sort i. Så mycket som 70 nytillverkade verk av olika konstnärer från hela Sverige visas på Havremagasinet, så det är svårt att välja några att berätta om. Alla tänkbara riktningar finns representerade, från den smått galna överdimensionerade tandställningen med bilden av Leonardo Di caprio ingjuten i plasten, till klimatkritisk konst. Ofta är konstnärens tankar bakom verket intressant – den intresserade kan med fördel läsa på Statens konstråds webbsajt, eller de texter som finns i utställningen.
Några verk gör dock starkt intryck utan "programförklaring". En av dem är Lisa Wallerts hängande skulptur "In the grey I" i reduktionsbränd stengodskeramik. Den är som en hängande vulkanö, svart och sträv. Sett lite på håll får man illusionen av en ö som reflekteras mot vattenytan. Men det speciella här är att silhuetten i vattnet är skarpare än själva ön.
Många av verken i samlingen kommenterar världsläget och klimatkrisen och det kan ju göras på mer eller mindre intressanta sätt. Rina Eide Løvaasens målning "When fiction has to produce a reality that states the truth", ungefärlig översättning: "När fiktionen måste skapa en verklighet som visar på sanningen", visar ett undervattenslandskap i bjärta färger där allt levande, koraller och fiskar är utbytta mot plastiga saker som drinkparaplyer, heliumballonger och partydekorationer. Målningen innehåller europium, ett ämne som endast är synligt med UV-lampa och utvinns ur snäckskal, det används för att validera eurosedlar. Paradoxalt nog utvinns ämnet ur havsbotten norr om Nya Guinea, i Bismarcksjön, en tidigare tysk koloni. Historiskt sett användes snäckorna av ursprungsfolk till att trä på trådar och ge som gåvor – idag är "värdet" att kunna verifiera det kapitalistiska värdet.
I konstverket "Glimmer" dyker vi ner i mikrokosmos. Alexander Gustaf Thompson har, genom att rikta ljus genom mineralet ner på ljuskänsligt papper i ett mörkrum, skapat kameralösa fotografier. En fascinerande bild framträder som ger associationer till satellitbild, ringar på vattnet, organisk vävnad, ja tolkningsmöjligheterna är många.
Ett annat verk med foto är "Skaramangás #1". En flygbild visar Skaramangás flyktingläger i Grekland, på långt håll. Genom att förstora upp delar synliggör fotografen A Karlsson Rixon livet, som det ters sig i de trånga gränderna där inne; kläder som hänger på tork trängs med parabolantenner mellan tillfälliga bostäder.
Moa Israelsson-Forsberg skapar ibland världar som utspelar sig i en avlägsen vildmark ofta med influenser från amerikansk kultur. "Go, gone" är en del ur en serie: en skamfilad hängande sovsäck som inte ser ut som en vanlig sovsäck, nej den här är blek i färgen och påminner lika mycket om en övergiven kokong, ett lämnat skal, ett tomrum efter något levande väsen som levat där en tid och sedan övergett. Den är också kuslig för den påminner om gamla brottsplatser, ond bråd död.
Det är glädjande att det finns en andel konstnärer från länet representerade, de har dock omskrivits i andra sammanhang, därför inte denna gång.