KONST
Krasch. Bom. Bang.
Konsthallen, Kulturens hus, Luleå
Pågår till den 16 augusti
Man kan ana ett bilintresse hos flera av de sju inbjudna konstnärerna i Konsthallens sommarutställning. Men det är inte det som är huvudsaken här. Nej, temat är vidare än så. Det som skildras är att bilen kan vara allt från romantiserande, en frihetssymbol, till en destruktiv kraft som orsakar dödsolyckor.
Karolina Holmlund har en fascination för utbrända bilar som motiv. Bildserien ”Bilbränder” är målningar i mindre format, där motivet utbrända bilar väcker tankar som: vad har hänt här, är det en brottsplats eller olycksplats? Den mörka färgskalan gör målningarna lite ödesmättade och sorgliga.
Bilar kan också symbolisera frihet och ”The American Dream”. John E. Franzén (1942–2022) ägnade stor del av sitt liv åt att gestalta amerikanska bilar och motorcyklar. Han bodde under en tid, från 1966, i Kalifornien. Hans kända fotocollage "Hells Angels of California United States of America" skildrar en vild fest, med vulgära inslag, på en mc-klubb. Förutom den har John E. Franzén med många verk i utställningen, bland annat litografier och till och med porträttet av kungafamiljen som blivit känt för sitt säregna uttryck.
”Motorn” av Sara Lännerström, ljudinstallation, ljudet av ett hjärta slår i motorn. Verket drar paralleller mellan bilmotorn och det mänskliga hjärtat. Ett besök i staden Detroit, som en gång levde av den blomstrande bilindustrin och numera är till stor del en öde stad, hade berört konstnären.
Josefin Östberg Olsson har ett bilintresse och har själv tävlat i grenen street go, 200 meter raksträcka. Hennes konstprojekt rör sig ofta kring bilar. Exempelvis var hon en av initiativtagarna till "Burnout" på Göteborgs Konsthall, 2022. På Konsthallen i Luleå har hon hängt upp en stor depåmatta, nersmutsad med däckspår och spill, samt fem motivmålade motorhuvar upphängda i säkerhetsbälten, en installation där hon låtit andra konstnärer måla huvarna. Hon presenterar också ett verk med raka avgasrör kallat "Raka rör", inte så intressant. Mer intressant är istället hennes miniatyr-förslag till konst i det offentliga rummet. En fontän som föreställer hur en bil bärgas ur en sjö. I det tänkta konstverket slutar det aldrig att rinna vatten ur bilen, får man förmoda. Originellt. Hoppas det blir verklighet.
Johan Zetterquist har gjort en serie förslag till monument som, enligt hans eget sätt att se, skulle försköna städer. Förslagen ska ses mer som idéer och storvulna planer än något som ska kunna genomföras i verkligheten. Ta till exempel "Proposal no.3" utsiktsplats för bilar. Modellen, gjord i plywood, och det är först när man ser hur små bilarna är i förhållande till huskroppen som man förstår proportionerna. Idén är dubbelbottnad; inspirerad av gamla amerikanska filmer där kärlekspar sitter och hånglar i bilen, med utsikt över staden – eller begår självmord genom att köra utför stupet. Övriga verk är också dubbeltydiga, humoristiska men med en mindre trevlig sida, exempelvis anspelar han på sexuella böjelser.
Hanna Antonsson har med endast två verk, två mekaniska skapelser gjorda av gamla trasiga bildäck, fågelvingar och elektronik.
Mikael Richters kända vägskylt "Allt kommer att bli bra" hade nyhetens behag när den var ny. Andra vägskyltar han gjort senare känns inte lika fyndiga. Men i och för sig kan väl en vägskylt med texten "Rätt väg" kännas betryggande.