NY BOK
Anna Järvinen
Dröm natten till idag:
Förlaget M
Det brukar vara tvärtom, men kanske beror hennes versaler på att hon är en känd kompositör. Hon beskrevs efter albumet ”Man var bland molnen” som en av Sveriges mest originella och begåvade artister. Originell var Järvinen också vid tangentbordet när hon skrev romanen hon nu debuterar med, för den har en spännande egenart.
Hon har finska rötter och kom som sexåring till Sverige och Stockholm när hennes pappa schappat för en annan kvinna redan innan unga fröken Järvinen hunnit komma till världen. Nu har hon nått det som brukar kallas livets middagshöjd, 50-årsåldern, och det är ofta det hotande åldrandet återkommer i denna roman med fragment från hennes liv.
”Tackar nej till att acceptera förfallet. Mäns medfödda övertag. Äcklas.”, skriver hon redan 20 sidor in i boken. Hon vittnar om hur hon förstått livet bättre av att läsa Pentti Saarikoski, Henrik Tikkanen, Karl Ove Knausgård och av att se Woody Allens filmer. Hon skriver att det varit avgörande och att hon skäms över att inte läsa litteratur utanför hennes egen värld.
En bit längre in gör sig det utmätta livet sig påmint igen: ”Runtom mig haglar beskeden om bekanta som dött, inte får transplantationer, diagnosticeras med typer av cancer; jag vet att tiden är kort och räknad, att jag har en enda plikt.” När hon promenerar märker hon att hon inte längre kan ta ut stegen och att den där kvinnan som en gång varit vacker börjar bli böjd. Det handlar inte bara om hållningen och steglängden: ”Jag tänker på den sexuella leken och dess tomhet. Jag hade glädje av sex, nu känns det dött och jag verkar bommat igen känslomässigt.”
Att läsa Anna Järvinens debutroman är som att stiga in i ett tåg som du inte har en aning om vart det kommer att gå. Det är en massa händelser som virvlar förbi utanför tågfönstret, men har läsaren ställt det på glänt så kommer de in och formar sig bredvid varandra under resans gång. Då förvandlas fragmenten till poesi.
Ibland håller hon kapitlen väldigt korta och det blir som en dikt: ”Minst ett par timmar varje dag behövs för tankar. Skrivande är också viktigt. Eller pianospel eller teckning. Jag är ändå inte gjord för att vara ihop jämt.”
Att skriva koncentrerat är en konst som alltför få ger uttryck för. Med detta korta kapitel berättar författaren om sig själv och hennes självporträtt pryder också omslaget. Anna Järvinen är en spännande ny litterär bekantskap.