Referenser. Debutalbumet 67 purple fishes är inspelat i studion Blue Too med egna medlemmarna Jonas Sandin och Andreas Norberg som producenter. Kjell Nästén, som tidigare jobbat med artister som Sahara hotnights och The Facer, var tekniker. Efterproduktionen gjordes av Kalle Gustafsson Jerneholm från The Soundtrack of our lives, i Svenska grammofonstudion nere i Göteborg. De sista ljudjusteringarna gjordes också där av Hans Olsson Brookes (som även han jobbat med andra artister, till exempel Me and my army och Timo Räisänen). Alla åtta låttitlar är hämtade av redan klassiska låtar från 60- och 70-talet (som All you need is love och Hush).
Mer referenser. I presstexten säger Luleåbandet att musiken är gitarrbaserad och starkt influerad från den gyllene rockeran som dog ut tio år innan jag föddes. Det finns egentligen inte mycket mer för mig att tillägga. Det låter verkligen exakt så. Perfekt för Svartöns blues.
Det är musik som Joakim Brännwall, Erik Zettervall och Christoffer Wennberg hade kunnat skriva i sömnen, men väljer att inte göra. Andreas, Jonas, Lars, Simon och Gunnar är helt oförargliga och verkar ha haft kul ihop under inspelningarna. Och de kommer att ha kul ihop på scenen framöver. Det är oerhört kompetent. Frågan är bara om de inte borde ha satsat på att köra sina gamla favoritlåtar istället, så hade folk kunnat spela luftgitarr och sjunga med på spelningarna. För speciellt kreativt är det inte.
Nå väl. Jag var inte med på den gamla goda tiden. Man får komma ihåg att en recension är subjektiv. Och att betyget två är godkänt.