Det har gått 18 år sedan Mårten Andersson grundade Raw comedy club och att han lyckas fylla Kulturens hus – igen – är lika mycket imponerande som irriterande. Humor brukar åldras som urinblåsan, från vild leverens i början till stabil kontroll efter några år och total kollaps mot slutet. Publiken denna fredag är gissningsvis på plats för att uppleva olika grader av inkontinens.
Med tanke på åldersspannet i stolsraderna är ungefär hälften här för att få sin årliga dos av humorgubbarna Måns Möller och Mårten Andersson. Hälften hade i stället önskat att Messiah Hallberg och Josefine Sonck fick sköta blåsan själva.
Att Josefine Sonck, årets nykomling på standupgalan för fem år sedan, och Messiah Hallberg, som turnerade med Raw redan för tolv år sedan, känns som uppstickare i sammanhanget är kanske ett ålderstecken. När kvällen drar igång är det inget snack om saken.
Mårten Andersson, som var tokhet i ZTV och revolutionerande i radio förra millenniet, agerar både konferencier, mellanakt och huvudakt vilket kan kännas överdrivet, med tanke på att han ibland famlar efter material. Även om han inleder starkt med skämt om polacker i byggbranschen och thailändare i Kiruna känns det aldrig farligt eller utmanande.
Han slänger gärna in skämt om Özz Nûjen och blandar imitationer av kurder, juggar, serber och finnar. Det gick hem för tjugo år sedan och funkar fortfarande. Men som han själv är inne på var han som hetast 2001.
Spänningen stiger betydligt när finlandssvenska Josefine Sonck, som är kanske kvällens minst kända namn, kliver på. Genom enkla generaliseringar av finländares dryckesvanor och historier kring barmhärtighetsligg över Tinder håller hennes nummer hög klass. När hon berättar om killars tvångsmässiga behandling av hennes bröst är det få som kan hålla sig. Inkontinensen gör sitt intåg.
Men överlägset bäst denna kväll är Messiah Hallberg. Komikern, välkänd från “Parlamentet” och ”Finaste familjen”, har länge stämplats som stekarkomikern med övertramp som specialitet. Han säger att han försöker att inte vara ett rövhål, men är obarmhärtig när han pissar vilt omkring sig.
Hallberg har förmågan att improvisera och ständigt kännas spontan, vilket gör att det hela tiden är spännande att lyssna på honom. Han driver vilt med en Råneåbo i keps, hånar ett hotell i stan och lyfter fram "farliga Hertsön" där området kring ridhuset upplevs otryggt.
Roligast blir det – faktiskt – när han pratar om hur sällan han kissar och hänger ut en man i publiken som tvingas gå på toa. Han säger sig ha en enorm urinblåsa, men det är svårt att hålla sig.
Sist ut denna kväll är Måns Möller, som höll på med standup innan flera i publiken ens sett dagens ljus, och även om det fortfarande sprätter i honom känns tyvärr skämten också gamla.
Inte heller Möller kan låta bli att skämta om Özz Nûjen innan han drar två år gamla skämt om pandemin, Tegnell och Löfven. Ett tag kliver han in på dagsaktulla ämnen om demokrati och hur chanslösa Sverige är mot Putin – innan han ger sig på historien om Anders Borg (från 2017) och imiterar Leif GW Persson (som det skämtats om sedan "Efterlyst" 1998).
Inte illa pinkat, men det luktar inte fräscht.
Recension
Raw på turné
Kulturens hus, fredag 19.30
Längd: 100 minuter
Publik: Fullsatt i stora salen med väldigt blandade åldrar.
Bäst: Messiah Hallberg hade ingen konkurrens denna kväll.
Sämst: Måns Möller och Mårten Andersson drog en stor del av publiken, men har sina bäst år bakom sig.
Betyg: 3