Ett enkelt sätt att göra en humorshow tråkig är genom att sparka in öppna dörrar. Det vet Nour El Refai och tar sats mot samhällets mest låsta grindar – runt förskolan. När hon ändå är ute och sparkar passar komikern på att smälla till vidriga fyraåringar i farten.
Det var ett tag sedan 36-åringen stod på en scen senast, sjukdom, graviditeten, pandemi och mammaledighet har hållit henne borta – och när Nour El Refai är tillbaka märks det var hon hållit hus. Kring sandlådor, föräldramöten och sambon.
Hon inleder showen i Kulturens hus med att använda Hoojas "Banan, melon, kiwi & citron" som brygga in på ämnet. Hon kallar det för norrbottningarnas nationalsång och konstaterar att den är för barn.
Sedan är det igång. Både för komikern och publiken.
Nour El Refai säger att hennes barn haft tur som fick en så känd mamma, berättar om suget att sparka till "andras vidriga barn" och ger sig oprovocerat på tedrickare (som "luktar loppis och har mycket åsikter"). Dessutom konstaterar hon att "förskolan är en mycket mycket äcklig plats – och där lämnar vi våra barn ensamma långa stunder"
Det är en spännande utveckling komikern visar upp. Från att ha varit den kaxiga, ilskna och oförstående manshataren till att bli den moderliga, lättantändliga och otillåtande pappahataren. Nu är det inte bara kul, det är också insiktsfullt och initierat.
Komikern ondgör sig över hurtiga klassmammor, usla pappor och småbarnsfenomen. Det är roligt för att det är sant.
Men det är inte bara störiga föräldrar i Vasaparken som får klä skott för skämten, publiken får också höra en hel del om vad som händer hemma hos komikern. Pappan till hennes barn väljer hon att hålla privat (men alla vet att han heter Henrik Schyffert) och både hans brister och svagheter lyfts upp. Dessutom avslöjar hon exakt hur sexuellt utnyttjad hennes gosedjur, pingvinen med den sköna näbben, blev under uppväxten.
Publiken garvar kanske inte läppen av sig, men vem orkar det när klockan närmar sig 21 och det är sent efter barnläggning?
Recension
"Nour El Refai säger skämt i ca 75 minuter", support: Daniel Sanchez
Kulturens hus, onsdag 19.00.
Längd: 95 minuter inklusive support.
Publik: Cirka 500 personer främst i åldrarna 35–45.
Bäst: Nour El Refai är rolig hela tiden – men kanske roligast när hon berättar om Ulf med gubbstånd på "Antikrundan".
Sämst: Det märks en tydlig skillnad i publikens mottagande när komikern lämnar dagens sandlåda och berättar om egna uppväxten.
Betyg: 3