Det där med fantasyspel och Leos lekland är komikerns egna ord. Men usch vad läskig han är.
Henrik Nyblom är Instagram-fenomenet som till vardags gör Stockholms gator fruktansvärt osäkra genom att utsätta folk för improviserade autotune-sånger och påhopp. Den här kvällen är det Luleåpublikens tur att utsättas för komikerns obehag.
Någon plockar upp en kamera – Nyblom tar fram bröstvårtan och börjar klämma. Ett larm går som låter som komikerns väckarklocka – han börjar spåna fram en tävling kring sjukdomar i publiken. Han snackar lasagne med en kille på balkongen och hittar sin look a like i publiken vilket gör att han glömmer vem som är vem.
Skara-talangen säger att anledningen till hans vilda skjutande är att han saknar "filter i huvudet", han kan inte låta ämnen passera.
Det är någon sorts narr-tourettes och som publik är det en skräckblandad upplevelse.
Det är väldigt underhållande att lyssna på en komiker som aldrig slappnar av och beter sig som om han kommer på allting i stunden. Det är 95 minuter utan röd tråd och med 95 olika ämnen.
Dessutom sjunger han låtar om hur han ser ut, reservdelar till sin rakapparat och om att blotta sig i trenchcoat.
Hela hans vilda uppsyn är en uppenbarelse.
På tal om uppenbarelse. När Gud skapade stand up sade den helige anden att människorna skulle söka sig till en stökig lokal i sällskap med goda vänner för att skåla i vin och skratta hjärtligt över borden. För majoriteten av ståuppbesökarna i Luleå har det i stället handlat om att sätta sig i en stor sal bland rader av sittplatser och nervöst snegla åt sidorna kring varje skratt.
Men tiderna förändras och under lördagen såg vi ljuset. Ebeneser är inte bara vacker som en kyrka, det är som ett skänk från ovan för stand up-besökare. Det vanligtvis så andaktsfulla rummet gick och blev ett bullrigt, smådunkelt och typ häftigt ställe.
Henrik Nybloms föreställning kunde inte fått en bättre inramning och det finns från och med nu ingen anledning att inte lägga alla shower i genren här.
Recension
"Stå upp för Henrik Nyblom"
Ebeneser, lördag 20.00
Längd: 90 minuter.
Publik: Närmare hundra personer vid bord, med glas och bra humör.
Bäst: Nybloms sväng och förmåga att kasta sig över nya ämnen hela hela tiden.
Sämst: Ljudet när mamma Nyblom dyker upp på högtalartelefon är inte roligt.
Betyg: 4