Jonathan Johansson sjunger sina låtar med stor inlevelse.
Han äntrar scenen strax efter klockan 21 och börjar utan omsvep sjunga första låten. Men sedan börjar ett mellansnack som aldrig vill ta slut och som sedan återkommer frekvent. Det handlar om SD:aren Kenth Ekeroth, ni vet han med järnröret (i mitt medvetande var han avpolletterad från politiken men nu ser jag på nätet att han har gjort comeback som oppositionsråd i region Dalarna), om en sargad katt på Sicilien och om en uteliggare och en hund i Hägersten bland annat. Hunden och uteliggaren är som "ett med varandra", men en dag blir hunden omhändertagen efter att en djurvän anmält missförhållanden och Jonathan Johansson tänker att "bara civiliserade människor kan vara så onda".
Hundhistorien och även den om katten var lite enklare att ta till sig. Flera av de övriga är något mer svårgripbara, jag tappar tråden och känner mig lost i sammanhanget. Jag förstår dock att det finns en svart och absurd humor och över berättelserna, kanske är det en sorts politisk satir, med mycket Bibelreferenser, och de ger upphov till många skratt och fniss i publiken. Möjligen delar det oss i två läger, men personligen var jag mest här för att lyssna på musiken. Det blir för mycket prat och för lite verkstad, det vill säga för lite musik, i mitt tycke.
Det är en lite familjär stämning i loungen, nästan som i ett vardagsrum.
Musiken tycker jag däremot väldigt mycket om. En kollega från radion berättar att han är uppvuxen med Jonathan Johanssons låtar. Det är inte jag, men bättre sent än aldrig, och det är lätt att tycka om dem. Fina melodier och mycket poesi, mycket som är öppet att tolka och fundera på. Han sjunger uttrycksfullt med stark närvaro. Ibland är de smekande och tröstande som vaggvisor, ibland tyngre med mycket bas. Det känns djupt och skapar en särskild sorts existentiell känsla.
Jonathan Johansson byter den akustiska gitarren mot elgitarr.
Förinspelade körer, syntar och trummor gör att det inte blir så värst avskalat ändå. Själv spelar han akustisk gitarr och elgitarr. Men det är inte alltid så lätt att uppfatta orden i texterna, och det är väl där det spelar in att jag inte har lyssnat på dem frekvent i flera år, vilket tyvärr gör att det ändå finns vissa hinder för att ta sig in i musiken. Men jag kommer definitivt ge låtarna fler chanser genom att streama dem, så till nästa konsert kanske jag står där och nynnar med i mitt inre och inte som nu endast i "Rosa himmel". En låt som för övrigt passar extra bra i loungen, där den rosa himlen över Norra hamn utanför syns genom de generösa glasväggarna.