Det var fullsatt i Kulturens hus under måndagen, dagen därpå väntade ytterligare en utsåld föreställning på samma plats.
Att självaste Basil Fawlty lajvar "Pang i bygget" på de lokala hotellen hade varit en våt dröm på 70-talet, i klass med att Rolling Stones skulle agera gatumusikanter på Storgatan. I rollen som hotellägare blev John Cleese inte bara folkkär, han blev en odödlig legendar. Nu är han i Luleå för att visa upp sig en sista gång "innan han dör" och bjuder på stor show. Åtminstone innan han går på scenen.
Den 82-åriga britten har redan varit i Luleå i två dagar när han möter publiken i Kulturens hus och underhållningen har pågått sedan dess. På Twitter har John Cleese uppdaterat sina följare med betraktelser som hade kunnat vara hämtade från viket avsnitt "Pang i bygget" som helst.
Sedan hotellvistelsen i Umeå har han levererat vassa omdömen om människorna i norra Sverige och på plats vid Luleås Fawlty Towers har sketchen i realtid fortsatt. "Jag försökte att inte skrämma någon, så jag gick i lokal stil, väldigt, väldigt långsamt, med ögonen nedsänkta, som om någon var på väg att bli avrättad", skrev Cleese i lördags.
I en rad inlägg har komikern berättat om samtal med receptionen, klagat på värmen i rummet, resonerat kring ljus i öppna spisen och sågat det fyrstjärniga hotellet så hårt att en del följare blir upprörda. Men de borde skratta. John Cleese spelar den besvärliga hotellgästen som han tidigare bara skrivit in i manus, på scenen säger dessutom att han varit med om så mycket på hotell att han kunnat skriva flera episoder om det till tv-serien. Det räcker också till långa utläggningar om hemska övernattningar.
Showen börjar med att publiken får läsa högt från skärmen, från början beröm och sedan en verbal attack mot John Cleese.
Att John Cleese driver med sig själv redan i titeln ("Last time to see me before I die”) skapar förväntningar och han håller vad han lovar. Nu har vi sett Cleese innan han dör. Men inte mycket mer.
Det är knappast för den här föreställningen någon kommer minnas honom.
Att en (än så länge) levande legend står på Kulturens hus scen är i sig värt ett besök och det går inte att blunda för hans storhet, vilket han gärna visar upp genom en mängd klipp från ”Pang i bygget”, ”Monty Python”, ”En fisk som heter Wanda” och mycket mer. Mängden gammalt material gör det också tydligt att han inte har särskilt mycket nytt att komma med.
John Cleese är en levande legend och att se honom i Luleå är en upplevelse. Men materialet han levererar imponerar inte på recensenten.
Under drygt två timmar pratar 82-åringen om sin karriär, han drar anekdoter som är som gjorda för talkshows och skojar om gamla kollegor. Någorlunda underhållande och ganska tradigt.
John Cleese berättar om hur hans patenterade svarta ("färgade") humor vuxit fram och bjuder på smakprov genom att skämta om sin ålder. Han har haft två hjärtattacker "bara i dag" och ser fördelar med att glömma ("gömmer sina egna påskägg, inga repriser går på tv och träffar nya människor hela tiden"). Samtidigt får han hjälp av storbildsskärmar på läktaren där stödord rullar.
Efter en timme tar John Cleese 20 minuters kisspaus (vilket "behövs i hans ålder") och i andra akten svarar han på frågor som publiken fått möjlighet att mejla in. Men inte ens då blir det särskilt spännande och känslan av föreläsning växer sig starkare. Det är ett imponerande livsverk och en ynnest att ha sett komikern live innan han dör. Men showen kändes aldrig levande.
Recension
John Cleese: ”Last time to see me before I die”
Kulturens hus, måndag 19.30
Längd: 2 timmar inklusive paus.
Publik: En fullsatt sal med fans från förr.
Bäst: John Cleese karriär saknar motstycke och att höra legendaren berätta om den är lyxigt.
Sämst: Hotell. Och hotellhistorier.
Betyg: 2