NY BOK
Daniel Sjölin
Underskottet
Norstedts
I den nya romanen ”Underskottet” låter han bli bokstaven a i halva den 400-sidiga boken. Med de 26 kvarvarande bokstäverna åstadkommer han formuleringar som ”En trupp polissländor steg ur näckrostäcket och spred sitt seende över nejden. Blippsen i skyn stod på kö mot söder och solen, som hästmolnet ännu inte nått, stod snedställd i brösthöjd och stänkte gyllenskärt i höghusens fönster, flöt oljigt i solcellstormen och försåg Brunkebergsåsens växthusvillor med ett stoftmässigt gult knister.”
Hänger ni med? Det här är formuleringskonst som få har förmågan att uttrycka. Sedan är det en helt annan konst att skriva en bok som tilltalar läsaren. Sjölins ordsvall tilltalar inte. Hans berättelse skyms av de väl valda bokstäverna. Gång på gång måste omslagets baksida läsas i försök att nå fram till berättelsen. Vad fan handlar detta om?
För den som ger sig i kast med ”Underskottet” kan det vara nödvändigt med lite vägledning, att historien utspelar sig år 2122, att det handlar om en jakt på illegalt upptinade fyrtiotalister, om en migrändrabbad Lisbet Stenson som olovligen fryst ner sin son i källaren i sin skoaffär. Låter det roligt? Kanske, men det utmynnar inte i rolig läsning. Sjölin lyckas inte tina upp bokens djupfrysta själar.
Det har skrivits mycket om Daniel Sjölins återkomst till romanskrivandet. Det har uttryckts att han ställer stora krav på läsaren, men kraven blir lite för stora och utbytet för den som ger sig i kast med hans ordkonst blir för magert.