Tonåringarna har flockats framför scenen. Tiden är slagen. Popsonen Thomas Stenström ska ändra scenen. Om en blickar några meter bakåt så är ytan framför Cityscenen rätt tom. Kanske är det kylan, kanske är det fel artist på fel plats vid fel tid? Men vad gör det när tonerna till "Adios Amigos" drar igång och en av Sveriges mest hyllade textförfattare tar plats på scenen.
”Sist jag var i Kiruna gjorde jag mim första spelning och det var exakt här. Det känns mycket fetare nu om jag ska vara ärlig”. Det är sju år sedan han stod på Kirunafestivalens scen berättar han och mycket är sig likt. Trots att många år har gått har han behållit gitarren som hänger lite för långt ned och popauran som redan då omslöt honom är inte bortblåst. Men samtidigt är det en ny Stenström som ändrar scenen. Med hits som "Slå mig hårt i ansiktet" och "Forever Young" i bagaget så han skapat sin alldeles egna plats på Sveriges popscen och det märks.
Thomas Stenström är en mästare på att skriva texter om betraktelser från verkligheten. Ångest och svärta är där och förvandlar hans rätt poppiga, ibland till och glada musik, till vardagsrealism när den är som bäst. Kanske är det just den typen av textförfattande som gör att han gång på gång jämförs med Håkan Hellström. Skillnaden mellan dem är att jag tror på Thomas Stenströms ord.
Just hans svärta och tankar på hur en ska vara och inte tror jag gör att publiken ser ut som den gör. Han har lockat ut de flesta under 20 år och jag vill tro att hans musik är precis vad de behöver höra. Det är texter om det första allt. Första gången man blir pank, första gången man blir dumpad och första gången man åker till Barcelona med gänget. För mig som står utanför får jag en känsla av att publiken lever sig in i varenda textrad och kanske även får den fina känslan när en tittar menande på den person som en är på konserten med och tänker "detta är vår låt”. "Rör inte min kompis!" är precis en sådan låt som får de hängivna fansen att fatta armkrok och titta sådär fint på varandra.
Om han drar igång hela publiken som han samlats? Nja, jag vet inte. Det är en väldigt kall publik som han ska lyckas värma upp. Samtidigt tror jag att han gör livets konsert för de redan frälsta. För när såg du senast en tändare på en konsert senast? Nej, just det. Det hände inte igår. Men visst viftar de med tändare under de lugnare låtarna och jag tycker att det finns något fint i att kunna skapa en sådan stämning i Kiruna kl 23:39 en torsdag.
Han avslutar timmen med sin stora hit Slå Mig Hårt I Ansiktet och den är en given publikfavorit. Armkrokarna är tillbaka, allsången sitter där den ska och publiken ropar "en gång till" innan han ens har lämnat scenen. Allt är precis som det ska vara och när publiken börjar röra sig så hör jag en kille säga "Mitt hjärta ba slog, alltså jag lovar att det var i takt". Det måste ändå vara ett rätt godkänt betyg?