Ni vet den där ljuvliga vibrationen som en kan uppleva när ljudvolymen är perfekt och rösten når in på en konsert? Exakt så är det när Vilma Flood ljudlöst glider in på scenen och öppnar med "Moodswinger". Redan vid första tonen vet jag att det här är exakt det en behöver en fredagskväll i höstmörkret efter en sommar där livemusiken har varit närmast obefintlig
Och när hon spelar “Floden” av Bo Kaspers Orkester är det en sådan fullträff att jag är på bristningsgränsen till fulgråt. När det sedan följs upp av “Ambition”, som hon spelar till en vän som varit deprimerad, är gråten inte längre bara fast i halsen.
Det vibrerar, skakar om och även om medmusikerna är skickliga och fyller sin kvot mer än väl hade det räckt med Vilma Flood och hennes röst. För herregud. HERREGUD VILKEN RÖST. Den är mörk och rå (för att använda Floods egna ord) på ett sätt som jag aldrig har hört förut, åtminstone inte live. Och om jag ska tycka, vilket jag är här för att göra, så kan jag säga er att den är bland de starkaste jag har hört.
“Jag tror man kan förvänta sig en ganska stark kväll med mycket, mycket känslor” sa Vilma Flood till mig i en intervju tidigare i veckan och hon visar att hon är en att lita på. För när hon tar i står varenda hårstrå på kroppen och får en att minnas varenda hjärtesorg en har haft och tänka på alla som inte hänt än.
Efter ett tag känns det dock som om jag vet lite vad som väntar, mellansnacken ger inte riktigt någon bild av personen bakom rösten och det är bara tre låtar som lägger sig på minnet, resten känns lite lika och sticker inte ut för mig. Men vad gör det när det är genomgående kraftfullt och gåshudigt som detta. Och att det är en sittande publik på knappa 40 personer gör inget, Vilma Flood är i helt rätt sammanhang och jag vågar påstå att varenda en av dessa 40 lämnar lokalen med hjärtat utanpå. Det gör i alla fall jag.
First Aid Kit kan slänga sig i väggen, americana/folkpop/indie-genren har fått en ny drottning. Eller nä, First Aid Kit är oslagbara och kvinnor kan stå tillsammans på tronen. Men de får ge rum på förstaplatsen, för Vilma Flood är riktigt, riktigt bra.