Jag vill sluta min blick. Se ishav sträcka sig en evighet. Vandra under himlens koordinater. Knyta blixtrande band i perfekt vinkel mellan Lilla björn och Orion. Men när Katrin Grönlund och Pia-Maria Holmgren sjunger: "glitterregn, silverregn faller över oss" mot ett billigt förinspelat backtrack känner jag just ingenting. World Music och Ethno är generar som ofta, när man tränger igenom det mytiska skimret, lämnar en tomhänt på andra sidan. Silba light är tyvärr inget undantag. Och hur mycket jag än önskar det, så är nordsamiska texter ingen garanti för att det ska bli spännande. Tyvärr.
Plus till Pia-Marias snygga kläder.