NY BOK
Tommy Jensen och Johan Sandström
Gruvans makt
Black Island Books
Det är precis denna uppgift som företagsekonomerna Tommy Jensen och Johan Sandström arbetat med under de senaste åren. De har intervjuat en lång rad Kirunabor som har fått beskriva sin syn på gruvan, gruvbolaget och stadens utveckling. Resultaten presenteras nu i en lättillgänglig form i boken ”Gruvans makt”.
Alldeles i slutet av boken för författarna ett intressant resonemang om den vetenskapliga metoden i undersökningen. De har valt ett underifrånperspektiv där syftet är att människor som vanligtvis inte kommer till tals ges utrymme. Detta innebar också att arbetet genomfördes utan att LKAB eller någon annan organisation frågats om lov.
Detta är en metod som utmanar det traditionella angreppsättet inom företagsekonomin, där det är vanligt att ledningen för organisationen som ska undersökas ofta är med och kan ha synpunkter på inriktningen, konstaterar författarna.
Angreppssättet fick redan på ett tidigt stadium konsekvenser för arbetet. LKAB drog sig ur samarbetet med forskarna och ingen ur bolagets ledning medverkar i boken.
Boken tillför viktiga delar till bilden av det stora gruvbolaget och dess roll i samhället. Även för ett stort statligt ägt företag har de snabba prissvängningarna på råvarumarknaderna en avgörande inverkan. Under tiden när studien genomfördes var järnmalmspriset i slutet av året drygt 90 dollar per ton ett år och 40 dollar ett annat. Boken visar hur detta lett till en strävan från bolaget att snabbt kunna höja och sänka tempot. Entreprenörer anlitas i större omfattning, även inom malmproduktionen. Schemalösningar anpassas för att det ska vara möjligt att långpendla. Det gör att gruvans betydelse för en gynnsam samhällsutveckling inte längre är lika självklar som tidigare.
En intressant slutsats i boken är hur staten dragit sig tillbaka när det gäller att lösa gemensamma problem i samhället. I Kiruna innebär det att stadsomvandlingen lämnats åt kommunen och LKAB att förhandla om, en förhandling där maktfördelningen är ojämn. Detta är ”inget problem för en stat som agerar allt mer företagsekonomiskt”. Att staten ställt sig vid sidan av stadsomvandlingen är något som även en grupp forskare i Linköping pekat på i boken ”Svensk gruvpolitik i omvandling” för några år sedan.
Det är med stort intresse jag läser den långa raden av intervjuer med Kirunabor – kvinnor och män, unga och gamla, LKAB-anställda och människor med andra jobb. Jämförelsen med Sara Lidmans intervjubok ”Gruva” är uppenbar. Läser man båda böckerna går det att se de stora förändringar till det bättre som skett, men att det samtidigt idag finns problem med gruvverksamheten som inte var lika synliga för 50 år sedan.