NY BOK
Kajsa Ekis Ekman
Om könets existens – Tankar om den nya synen på kön
Polaris
I "Om könets existens" går hon i debatt-ringen mot den sedan cirka tio år alltmer frekventa definitionen av kön där kroppen inte självklart avgör om du är man eller kvinna, utan där känslan bestämmer det mesta. Typ jag känner mig som en man, fast mellan bena finns en "snippa". Men skitsamma, det är min känsla som är rätt, alltså är jag man. Exemplet gäller förstås också vice versa.
Det är inte lätt att hänga med i turerna runt bokens ämne. Men Ekis Ekmans driv och ärende bottnar i att demaskera det till det yttre positiva, att alla får vara som de vill och känner, det vill säga något som frigör människan. I själva verket, menar hon, finns bakom skyltfönstret av tolerans och allas rätt till sitt inre jag, en massa förlegat bråte som befäster könsroller en masse. Trots många transpersoners frigörelse från könsfängelset, vilket Ekis Ekman applåderar.
Ämnets natur så långt från svart-vitt man kan tänka sig. Inte ens hur kön ska definieras är debattörerna ense om.
Klart är i alla fall att det finns en industri som hjälper, men också är mycket tvivelaktig och berikar sig på människors ängslan och osäkerhet som i slutänden stavas "könskorrigering", det vill säga göra ingrepp, operera människor till det kön han eller hon (oftast) i hjärtat säger sig vara känslomässigt hemma i. Och det handlar ofta om mycket unga personer, där det inte sällan räcker att en vuxen/förälder gett klartecken.
"Om Hormonevangelisterna", om läkemedelsindustrin, är bokens intressantaste kapitel och får en verkligen att lägga pannan i djupa veck.
Feministen Ekis Ekman har fått bannor av andra som kallar sig feminister och som menar att hon inte tar människors inre vilja på allvar och att hon är bakåtsträvande. Något som förstås bara triggat Ekman till att skriva boken där hon lyfter fram gängse argument från motståndarna. Näthat är inte främmande och hela världen är arenan runt frågorna som i sig tangerar det mesta av det vi kallar livet. Fast marxisten Ekis Ekman glömmer förstås inte heller klassperspektivet.
"Om könets existens" är ingen bladvändare, men blir intressant ju längre den lider och jag lär mig förstå, något i alla fall, dess temas komplexitet.
Ekis Ekman menar, som sagt, att det nya är väldigt lite nytt och i stället härrör till något gammalt: Kvinnorörelsens historia av tusen och en backlash.
Sådan är hennes tes, som tål att motsägas. Underrubriken "Tankar om den nya synen på kön" rinner dock under läsningens gång ut i frågor runt klassiska könsroller, makt, befästande av stereotyper och problemformuleringsprivilegiet.
Så läser jag "Om könets existens".