I grund och botten är det kanske en fråga om mixning? Riff Ralf har en av rocksveriges absolut mäktigaste stämmor och gudarna ska veta att han använder den. Det river, rasslar och dånar när Ralf Gyllenhammar tar ton på Thank you for the demon. Ändå ger albumet ett städat intryck. Det är märkligt för Mustasch har som vanligt lyckats med konststycket att skriva barnsligt enkla och samtidigt blytungt effektiva riff. Som få andra hårdrocksband kan göteborgarna dessutom snickra melodier.
Allt borgar för en fullträff, men det är någonting här som skaver. Eller snarare inte skaver. Det är inte stökigt nog, inte smutsigt nog och leadsången ligger så långt fram i mixen att man ibland får för sig att det är listpop man lyssnar på. Det är det inte. Det är ett ganska lyckat möte mellan stonerinfluerad metal och klassisk hårdrock.
Bästa låt: Lowlife highlights.