Industrins rekordår blev ett guldägg för Luleå stad

Malmbanans tillkomst tillsammans med Norrbottens Järnverk och tekniska högskolan är viktigast i Luleås historia. Den slutsatsen drar professor emeritus Staffan Hansson när han skildrar näringslivets utveckling i residensstaden åren 1945–1969 i den nya utgåvan av Stadsarkivets årsbok.

Sonja Norman vid Luleå bryggeris tappningsmaskin 1963. Till höger Erlandssons smides & reparationsverkstad 1957, från vänster Bengt Åberg, Jonas Wikström, Lahti och Henry Johansson.

Sonja Norman vid Luleå bryggeris tappningsmaskin 1963. Till höger Erlandssons smides & reparationsverkstad 1957, från vänster Bengt Åberg, Jonas Wikström, Lahti och Henry Johansson.

Foto: Montage

Recension2023-01-02 06:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Tomas E:son Åkerlund (red.)

Stadsarkivets årsbok 2022-2023

Luleå kommun

Med den tidsperioden avslutar han skildringen av stadens industriella historia från 1860. Perioden från andra världskriget blev rekordår också för Luleå, som ökade befolkningen kraftigt när Norrbotten som län minskade.

Norrbottens Järnverk har ofta skildrats som ett ständigt förlustföretag, men Hansson lyfter fram det statliga företagets betydelse som Luleås tillväxtmotor, trots förlustsiffrorna. Det föddes nya företag som byggde på närheten till järnverkets produkter. Scania byggde en pressverkstad i Luleå för tillverkning av delar till lastbilar och använde stål från NJA. Det började blygsamt men verkstaden växte och företaget Ferruform, som är Scania-fabrikens nuvarande namn, blev en av järnverkets största kunder. Ferruform har nu 640 anställda.

Verkstadsföretagen blev fler när råvaran fanns nära. Störst var SJ:s huvudverkstad i Notviken med 445 anställda år 1953. Verkstaden skötte underhållet av lok och vagnar på framför allt Malmbanan, men viss nytillverkning skedde också.

Luleå varv levde också på råvaror från järnverket och med LKAB som en stor kund. Företaget byggde elektriska gruvlok och kokillvagnar för NJA. För statens vägverk och kommuner i Norrbotten byggdes bilfärjor. Luleå varv tillverkade en tid också värmepannor, men efter några felsatsningar gick bolaget med 110 anställda i konkurs 1967.

Ett annat verkstadsföretag som växte i järnverkets närhet var Backtemans mekaniska verkstad. Företaget blev mest känt för ”sportmotorn” som fanns i lättmetall. Den var populär bland fiskare, men kom också till användning i kapverk och tröskverk. 1 000 motorer tillverkades fram till 1957. 1969 köptes företaget av ett Skellefteåföretag och verksamheten i Luleå lades ner.

Staffan Hanssons genomgång av industriutvecklingen upptar nästan hälften av årsboken. Det är en viktig skildring av vad som format staden och att Luleå fortfarande är en industristad och under fortsatt utveckling. John Olof Edström och hans investeringsprogram förvandlade järnverket till ett livskraftigt företag som blev en viktig del av Svenskt Stål AB.

Industrins betydelse för Luleå illustreras tyvärr inte på årsbokens omslag. Här råder den gamla vanliga historien om pinnräfsor och höbärgning.