NY BOK
Sebastian Barry
Tusen månar
Översättning: Erik Andersson
Norstedts
Där målade han upp ett väldigt panorama i vilket den amerikanska nationens öde avgjordes. I "Tusen månar" är formatet mindre och handlingen beskuren.
Vi möter åter det udda kärleksparet Thomas och John och indianflickan Winona som de ju adopterade när hon var liten. De odlar tobak på en väns gård och försöker inrätta sig i den stundom våldsamma vardag som följer efter inbördeskriget.
Det är Winona som berättar historien. När hon är sjutton år blir hon våldtagen och svårt misshandlad men minns inte eller förtränger övergreppet. Hon var tillsamman med fästmannen under kvällen men inte heller han kommer ihåg vad som hände. Att förgripa sig på, misshandla eller döda indianer är annars inget brott i 1870-talets Tennessee.
Då dyker den lilla stadens sheriff oväntat upp och meddelar att fästmannen är knivmördad. Sheriffen vill få ett slut på våldet och skapa "en ny värld med bondgårdar och inlagda päron och frid".
Det finns ett par sådana människor i boken, moraliska ledfyrar i en ond tid, personer som har "en stark känsla för rättvisa".
En vackert tecknad överste – personskildringen är genomgående stark och övertygande – leder en straffexpedition mot en frikår av separatister och löst folk för att därmed rikta ett dråpslag mot band som efter kriget plundrar och mördar folk.
Winona följer efter militärerna och skottskadas. I den vevan blir hon överfallen av en björn som river av henne kläderna. Den kvinna som sköt Winona skänker henne då sin klänning. Så kan det gå. Ja, i äventyrsböckerna.
I praktiskt taget varje möte med vita får Winona höra att hon och andra indianer är sämre än djur. Så till vida är det verkligen en berättelse skapad inifrån det etniska hat lakotaindianen Winona möter.
Starka metaforer kan likna överfall, man hinner inte gardera sig. I den förra romanen vimlade det av sådana verbala fullträffar. Det är gott om bilder i den nya romanen också men de känns inte lika osökta.
Barry lägger ner mycket möda på att återskapa den sönderslagna indiankultur som Winona föddes in i, för mycket kanske. För henne var livet innan stammen drabbades av de vitas folkmord paradisiskt. I tankarna försöker hon återskapa den mytiska stämningen, det förlorade språket, den urstarka modern, deras liv nära källorna.
Sent omsider förvandlas berättelsen till en mordgåta, följd av en riggad rättegång. Det hela slutar sedan med en riktig knalleffekt.