Idyllisk värmländsk folktronica
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Wermland"
(Danarkia/Border)
Detektivbyråns debutalbum Wermland kommer i ett konvolut av skinande guldmetallic och med genomtänkt typografi och grafik. Det hade kunnat vara en lyxig PR-kampanj från Louis Vuitton eller ett nytt album från pretentiösa electronicaduon Goldfrapp.
För faktiskt så verkar hela Europas folkmusik vara staplat i skikt ovanpå det elektroniska fundament som ligger i botten på de flesta av de 14 genomgående starka spåren. Främst förstås svensk (värmländsk?) folkmusik, men det färgstarka melodispråket avslöjar små fraser som härrör från kontinentens alla hörn.
Och det är just det som gör att Detektivbyrån skiljer sig från andra folktronica-artister; de låter folkmusiken ta stor plats, vilket accentueras av att de använder mestadels akustiska instrument. Elektroniska beats och analoga synthslingor fungerar mest som uppfriskande inslag i ljudbilden som annars domineras av vibrafon, dragspel och klonkigt piano.
Harmoniskt och vänligt. Honky Tonk of Wermland och Hus vid Havet är vackert idylliska och ger bilder av folkdräkter och polskadans på timotejfyllda ängar.
På andra halvan av albumet, i låtarna Partyland och 054, överraskar Detektivbyrån med att vrida upp volymen på analogsyntharna och fläska på med pukor och cymbaler i mörk, proggrockig tretakt. De fjäderlätta, spralliga melodierna är som bortblåsta. Väldigt behövligt eftersom fjorton "idylliska" spår är ungefär sju för mycket.
Sagor & Swing i all ära, men Detektivbyråns Wermland är den hittills snyggaste ansatsen att integrera svensk folkmusik med moderna elektroniska element, utan att det är i närheten av gräsliga Nordman eller Sarek.
Betygsfyran är mycket nära.