Maja Francis turnépremiär i Luleå blev en magisk upplevelse.
Lilla salen är proppfull av både publik och energi när Maja Francis äntrar scenen tillsammans med sitt band. Backdropen består av hennes namn i snirklig stil, med hjärtan över J:et och I:et, och hon själv är en dröm i rosa volanger och cowboyboots. Utan att ha sett senaste säsongen av “Så mycket bättre” där Maja Francis var en av de medverkande artisterna, eller sett henne live förut, så är det svårt att veta vad som väntar. Men efter ungefär halva första versen av öppningslåten “Lucky” så står det klart att det här kommer att bli något utöver det vanliga.
Francis har en änglalik röst som är omöjlig att värja sig emot, och en varm och jordnära utstrålning som får publiken att älska henne. Om Kate Bush och Dolly Parton fick ett kärleksbarn skulle det nog bli precis som Maja Francis.
Mellansnacken är enkla och känns genuina. Sångerskan är tacksam och märkbart rörd när hon berättar att det här faktiskt är den första spelningen med henne som publiken köpt biljetter till. Hon varvar tolkningar av Molly Hammar och Kate Bush (självklart har hon tolkat Kate Bush) med egenskrivet och roligt om PMS som får publiken att jubla av igenkänning.
Bandet består av David Wikberg, Johannes Runemark och Gabriel Runemark, varav de två första även har varit med och skrivit samt producerat senaste albumet “A pink soft mess”. Trots blygsamma tre personer så lyckas de tillsammans med konststycket att få ljudbilden att kännas som ett sjumannaband, och deras falsettkörer gifter sig med Francis röst så att håret i nacken reser sig av välbehag.
Men när de lämnar scenen, och sångerskan tar plats vid pianot för att ensam framföra “How are we doing” uppstår en annan typ av nästan hypnotisk magi. “Du är så fin!” utbrister en ung tjej i publiken som verkar kunna alla texter och det märks att Maja Francis hunnit samla på sig en hel del fans, trots att hon inte varit folklig så länge. Och fler lär det bli, publiken äter ur hennes hand, och bjuder på stående ovationer.
Extranummer blir mörka “Last days of dancing” och en otroligt vacker version av “Please remember me”. Det behöver hon inte be om.