NY BOK
Yvonne Hirdman
Från de stora drömmarnas tid – anteckningar om fattigdom, kärlek & bildningshunger
Ordfront förlag
Det handlar om hennes farföräldrar och en tid, tidigt 1900-tal, då unga människor med samhällsintresse och av politisk röd åskådning såg möjligheter att bygga ett annat och rättvisare samhälle.
Anna-Maria Eriksson, Maja kallad, var pigan med författardrömmar som brann av ett inre credo att "visa dom". Gunnar Gustafsson, liksom Maja född 1888 i Dalarna, var grovarbetaren som slet i smedjor och verkstäder men vars inre glödde kring antimilitarism, konst och litteratur.
Yvonne Hirdmans redskap, förutom hennes skicklighet som historiker, har varit brev och dagböcker som hon hittat i Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Huvudpersonerna växer upp i ett Fattigsverige, men med ordet i centrum och litteratur som dess redskap är nationen Sverige som modellera inför deras omvälvande idéer, sprungna ur ungsocialismen som var deras tidiga hemvist politiskt. Men de båda är ytterst sammansatta personer och mången fråga kan därför bringa oreda vilken väg som är den så kallade rätta vägen till det nya samhället. Inte minst gäller det kvinnofrågan ställer till det. "Detta elände", säger den upplyste Gunnar som är påverkad av Nietzsche och andra som menar att kvinnan i mångt och mycket är underlägsen mannen. För Maj gnager sådana tankar från Gunnar, samtidigt som August Strindberg är hennes idol. Det motsägelsefulla är som vanligt alltid intressant när personer porträtteras.
Relationen mellan Maja och Gunnar är långtifrån rätlinjig. Mestadels är de vänner med politiken som nån sorts bas, perioder har de ingen kontakt alls. Det finns dock ständig en liten låga som hos Gunnar stundom blir en plåga då hjärtat slår hårdare för henne än hennes gör för honom. Och här går författaren ibland in och bannar – eller inte alls förstår – i synnerhet Majas lite manipulativa agerande visavi Gunnar. Visst får de varann, men hur får ni läsa om.
För "Från de stora drömmarnas tid" förtjänar absolut att läsas. Som samhällsintresserad person blir jag lite avundsjuk kring hur de, och många omkring dem, hade en känsla att nästan allt var möjligt, även om orosmoln började synas på himlen efter 1913 och krigen på Balkan.
Och lite är det en händelse som ser ut som en tanke att Yvonne Hirdmans bok kommer ut 2022 – ett år då nationalismen åter vinner reell mark över nästan hela Europa.
Ungefär som när Maja och Gunnar var unga.