TEATER
Broarna i Madison County
Pjäsförfattare: Robert James Waller
Dramatisering: Niklas Hjulström och Pamela Jaskoviak
Översättning från engelska Pamela Jaskoviak
Medverkande Jonas Hellman Driessen, Therése Lindberg, Gunilla Orvelius, Mats Pontén
Regi Gunilla Röör efter Birgitta Vallgårdas uppsättningsidé
Scenografi Mona Blombäck
Kostym Ina Andersson
Mask/peruk Isabel Löfgren Roberts
Ljud/kompositör Mårten Eliasson
Ljussättare/ljusdesigner Peter Sandin
Norrbottensteatern, scen 2
Premiär fredag 28 januari
Både pjäsen och den kända filmen med samma namn bygger på Robert James Wallers roman från 1992.
”Broarna i Madison County” utspelar sig på den amerikanska landsbygden där Francesca bor med sin familj. En dag dyker fotografen Robert Kincaid upp och frågar efter vägen till en bro som han ska fotografera. Det blir inledningen på en intensiv vecka som sedan finns kvar i en livslång längtan.
Den flammande kärlekshistorien skulle egentligen ha haft premiär på Norrbottensteatern våren 2021, men fick i sista stund läggas på is på grund av pandemin. Ett år senare är det fortfarande en meters avstånd som gäller på scenen, men ändå lyckas ensemblen förmedla en passion som når ända ut i salongen.
Scenografin är avskalad och enkel. Hela scenbilden är nedtonad, som för att ge all plats åt alla starka känslor.
Jonas Hellman Driessen och Therése Lindberg strålar i sina trovärdiga rolltolkningar och framkallar glöd med knappt märkbara gester, trots att de aldrig rör vid varandra.
Lidelsen är tydligt närvarande, distansen till trots – eller kanske tack vare. I blickarna, i rörelsemönstret, i tystnaden som uppstår när känslorna tar över. Laddningen blir som starkast när förbjudna känslor måste hållas hemliga, men ändå är omöjliga att tämja, i det som anas men aldrig uttalas.
Något som också lyfter pjäsen är växlingen och dialogen mellan den äldre och den yngre Francesca. Gunilla Orvelius finns hela tiden närvarande, betraktande sitt yngre jag. Det väver effektfullt samman berättelsen och ger djup åt handlingen.
Med små, små medel skapas stämningar som bär genom föreställningen. Vattnet som porlar bakom ridån, skuggspelet på det tunna tyget. Vågornas svall, stilla fågelkvitter och syrsor i gräset. Men framför allt det som skapas i tystnaden, och som ger tid för egna tankar och reflektioner.
I all sin minimalism blir det storslaget och poetiskt. En vacker kärlekshistoria i en annorlunda uppsättning som ger en genuin teaterupplevelse.