Att utöva kultur riktad specifikt mot barn är inget lätt jobb. Ja, om det är någon som tror att det går att hafsa ned något bara för att den tänkta publiken är under 12 så har hen väldigt fel (anser jag).
Med den utgångspunkten är det med en hyfsat stor förväntan jag slår mig ned i en knökfull sal i Kulturens hus på onsdag kväll. Med mig har jag min 5-åriga dotter och både hon och jag är imponerade av det A3-stora, glansiga programmet. Det här bådar gott.
Trollkarlen från Oz är på intet sätt någon ny historia. Den gamla musikalfilmen från 30-talet med Judy Garland i huvudrollen, har gett inspiration till flertalet tolkningar. Robert Dröses och Anna Norbergs uppsättning presenteras som en modern version av den klassiska sagan. Robert Dröse står för regin och musiken är nyskriven av Martin Land. Dröse & Norberg production ligger bakom farser som Camping, I hetaste laget och Liket som visste för mycket. Och med det i bakhuvudet höjs också ett varningens finger.
Tyvärr får jag mig inte på det där fingret. Denna version är visserligen på ytan mycket snygg. Den enkla scenografin är både smart och effektfull, kostymen färgsprakande och genomarbetad. Men själva innehållet. Njä. Dialogen är stundtals både babblig och skrikig. Och det där moderniserade det pratas om är bara halvhjärtat genomfört. Musiknumren går visserligen både åt både disco- och reggaehållet. Men de når inte ända fram.
Jag hade önskat att de vred det hela ytterligare ett varv och flörtade än mer med vår nutid. För det är just då som publiken – både de stora och de små – hajar till som mest.
Bäst funkar detta för Plåtis, där Kim Sulocki till hiphopbeats (nåja) får till både robotdans och någon slags rap. Och även Robert Rydberg som spelar fågelskrämman Fåglis, underhåller med sina små detaljer i mimiken. Ja, och så Markoolio som det fega lejonet. Är det någonstans han passar så är det i just de här sammanhangen. Ypperligt till och med.
Kanske skulle denna föreställning vinna allt på att spetsa sina karaktärer mer. Att låta Plåtis köra hiphopstilen till max, att grunge:a till Fåglis ännu mer och att fila fram den där äkta hårdrockaren i Lejonet. Det halvdana gör det hela bara mer spretigt.
Detsamma gäller nivån på föreställningen. I marknadsföringen av denna är åldersgränsen satt till 3 år. Det kan tyckas ungt men faktum är att det nog är det allra yngsta klientelet som har ut allra mest av just denna version av Trollkarlen från Oz. Jag tror visserligen att de hade hängt med även om den sjuttonde svimningen för Lejonet bytts ut mot några väl placerade verbala skämt.
Fotnot: Trollkarlen från Oz återkommer till Luleå och Kulturens hus den 5 april.