NY BOK
Kent Lundholm
Älskade Ester
Ord&visor förlag
Hon hette Ester Nilsson (1896–1985), men blev i folkmun också Ester Duva och Allestädes närvarande.
Innan hon avled hann hon be Kent Lundholm som ”skriftställare” att förmedla hennes livshistoria. Hon var less på alla skrönor och retade sig speciellt på att folk trodde att hon var släkt med Sven Duva - en uppdiktad figur! Dessutom vore det fint om det framgick att hon inte alls var sinnesslö eller en idiot, som så många trodde.
Efter 35 år har Lundholm fullbordat sitt hedersuppdrag och han har fullödigt förvaltat förtroendet.
Det är stilistiskt skickligt berättat med tidstypisk ton och dialektal färg, utan att det känns alltför lokalt begränsat. Huvudpersonen och många i hennes närhet har han behandlat både respektfullt och kärleksfullt.
Ester Nilsson var dotter till två åldrade fattighjon och analfabeter. Familjen levde sitt liv i skymundan, i väglös ödebygd i Västerbottens inland. Tidigt märktes att dottern var lite märklig, långsam i både rörelser och tal. Detta i en tid då de udda och trögtänkta skulle tas om hand, helst gömmas undan och hindras att fortplanta sig. Bara tack vare att de levde i största enskildhet lyckades familjen länge hålla myndigheterna borta.
Först som tolvåring bedömdes Ester kunna gå i skola, men där blev hon bara kvar i fem veckor. Hon blev hånad för sitt hasande i stora skor, sitt långsamma tal och sin sinnesslöa framtoning.
På egen hand hade hon ändå lyckats lära sig läsa och räkna. Under ytan av sävlighet, tystnad och flackande blick var den vanlottade flickan nämligen klarsynt, klipsk och läraktig.
Familjen utstod svåra umbäranden, men var till slut nära att svälta ihjäl. När föräldrarna var 77 år fick de plats på ålderdomshem i Lycksele. Dit fick den 32-åriga Ester också då flytta.
I 56 år bodde hon kvar på äldreboendet. Med tiden blev hon välkänd i samhället, fastän en något udda uppenbarelse. Hon gjorde sig till gäst på tusentals begravningar, främst för att få äta tårta på minnestunderna efteråt. Under några år bevittnade hon dagliga rättegångar, ett tag var hon hängiven supporter till stans fotbollslag, hon gick på bio, teater och konferenser. Hennes standardfråga vid evenemang var ”Köst hä nanting?” och svaret blev alltid att det gjorde det inte. Det var gratis för Ester Duva.
Med åren ville folk till och med boka henne för bröllop och begravningar, för att bringa lycka till brudpar och skrämma bort onda andar från de döda.
Utifrån denna säregna kvinnas liv har Kent Lundholm åstadkommit sin historiska roman. Det är Ester Nilssons livshistoria och allt utspelat i de miljöer där hon levde, men han har tillfört fiktiva personer och inslag. Han har också gjort huvudpersonen mer talför än i verkliga livet.
Parallellt med historien om denna märkliga människas liv blir också beskrivet hur Sverige utvecklades under en stor del av 1900-talet, inte minst den skiftande synen på människor som inte var formade enligt standardmallen.
Resultatet har blivit levande och fullkomligt övertygande, en ljuvlig och gripande berättelse om en underbar människa. Att vara långsam är ju ingen sjukdom och att vara eljest betyder ju inte att vara sämre än någon annan, bara annorlunda.
Årets utgivning av svensk litteratur måste vara riktigt högklassig om det i höst visar sig finnas ett halvdussin böcker mer värdiga att nominera till det skönlitterära Augustpriset än den här.