Edna O´Brien
Flicka
Översättning: Anna Lindberg
Natur & kultur
En av flickorna, Maryam, berättar sin historia i irländskan Edna O´Briens nya roman "Flicka". För henne och de andra flickorna är livet i lägret en katastrof. Likväl är hon observant och vaken, boken är fylld av konkreta detaljer och skarpa iakttagelser. Åtskilliga av episoderna orkar man inte läsa i sin helhet, som när en kvinna blir stenad till döds.
Maryam rapporterar från en hemsk vardag. Då och då läggs kursiverade vittnesmål in där olika personer återger vidriga övergrepp. Också drömmar och själssjukdom fogas in i dessa små berättelser.
Flickorna är sexuella slavar men terroristerna försöker också tjäna pengar på dem. Anhöriga erbjuds att köpa tillbaka de kidnappade för hisnande lösensummor. Och de mest attraktiva flickorna säljs till stenrika män i Arabien.
Hur kan en religiös tro legitimera all denna omänsklighet? Den frågan blir egentligen aldrig belyst. Männen i sekten verkar vara otyglade busar som kan leva ut sina våldsammaste drifter som de själva vill.
En terrorist som utmärkt sig i strid – han har dödat vänner och släktingar i sin egen hemby – får som belöning utse en brud bland flickorna och väljer Maryam och de vigs.
Sedan lägret bombats flyr Maryam tillsammans med en annan flicka. Med sig har hon också det barn hon fött. En strapatsrik färd följer, en helvetesfärd. Hon räddas till livet av en grupp nomadkvinnor vars livsmiljö också blir beskriven i detalj.
Det finns ett närmast etnologiskt drag över texten. Maryam hamnar ju i en annan kultur när hon blir vårdad av nomaderna, ungefär som O´Brien själv verkar ha stigit ner i en främmande stam när hon berättar om mördarsekten Boko Haram. Men boken bygger på en rad källor som också redovisas i ett efterord.
Herdefolkets fridfulla sätt att leva bekommer Maryam – och läsaren – väl men hon måste lämna nomaderna och lyckas ta sig till en större stad. Presidenten ordnar där ett pr-jippo och hon blir hjältinna.
Det förloppet känns som ett naturligt slut, men det värsta återstår: folket i hembyn lägger all skuld på Maryam och tar barnet ifrån henne. Hon tvingas lämna byn och det blir dramatiskt in i det sista.
Verket liknar emellanåt en dokumentär eller ett litterärt reportage. Gestaltningen av den olycka som drabbar Maryam och porträttet av henne görs däremot med litterära medel. Det hela är nödvändig men tung läsning.