NY BOK
Barndomsbrunnen - En historia om sjukdom och minne i brutna rader
Göran Greider
Ordfront förlag
Han är stor, rätt självsäker och en tung debattör, men han skriver med lätt - ja fjäderlätt penna, till och med om det svåra och personliga som tangerar det privata.
Göran Greiders Barndomsbrunnen är stundom bland det vackraste jag läst trots, eller kanske just därför, dess mörka botten ur var han öser. Boken med undertiteln "En historia om sjukdom och minne i brutna rader" har tillkommit i sjukhussängar, under sjukresor eller i väntrum på Karolinska sjukhuset i Stockholm, ett bygge vänstermannen Greider har mycket att säga om i Barndomsbrunnen, dess fantastiska personal är dock bara värd kärlek.
Det var år 2019 Greider blev sjuk och fick en cancerdiagnos och under tiden till dags dato har turerna varit många, cell-giftbehandlingarna likaså och Greider har kastats mellan hopp och förtvivlan, kring sig själv men också hur det ska bli för frun Berit och dottern – om det värsta skulle hända.
Ovissheten har varit närvarande nästan dygnet runt. Ändå har det frustande enmans-universitetet Greider inte varit helt borta från offentlighetens arenor, och lika vurmande som alltid för det gemensamma och solidariska samhället. Still going strong, men full av inre tvivel om den egna framtiden.
"Ovissheten är en brunn där minnen pumpar upp", är en rad ur boken som består av korta stycken prosapoesi, varvad med lite längre texter där han på Greiderskt vis mixar minnen från barndom och uppväxt i Vingåker, med belägenheten på sjukhuset och – politik, ur filosofisk, samtida eller annan synvinkel.
Jag har läst Greider sedan 1990-talet. "Spräng Europa" var en text i en kvällstidning som fastnat i mitt minne från den då relativt okända vildvuxna skribenten. Då, och inte heller långt senare, har jag vetat nästan någonting om Greiders uppväxt, skolgång, familj och så vidare.
Barndomsbrunnen ändrar rätt mycket på det, på ett bra sätt, och fram träder en komplex person med rötter i arbetarklassen som känner igen mycket i John Lennons "Working Class Hero", med undantag för att i Greiders fall har ingen lyckats få honom att känna sig liten.
Förutom minnen om barndom och uppväxt och tidig nördighet av olika slag, känns den offentliga Göran Greider igen på många sätt.
Fast att ha varit i dödens väntsal förändrar förstås tillvaron, till ett före och ett efter. Och när man faller eller tror sig falla kan hela livet passera revy, med minnen om gott och ont.
Den stora håret är borta (tillfälligt?) men förmågan att skriva är orörd - vilket jag gladdes mycket åt i Barndomsbrunnen.