Precis som i fjol gör Giron sámi teáhter i Kiruna något av det tokigaste man kan föreställa sig i scenkonstens namn - den spelar utomhusteater mitt i smällkalla vintern. Det är således bara att ladda byxorna med långkalsonger och ta på sig det varmaste man har.
Förra året gjorde man alltså någonting liknande, och det var inte alldeles problemfritt för skådespelarna att tala och jojka utomhus när kvicksilvret krympte ner mot minus 30. Kalla tår var inte det värsta, utan att stämbanden blev så hårt ansatta. Speciellt om man går från värmen inomhus och ut i det kalla, fram och tillbaka.
Nu är det problemet delvis löst, och att kalla det här för utomhusteater blir en sanning med modifikation då det hela utspelar sig i iskyrkan som ligger precis i anslutning till Icehotel i Jukkasjärvi. Utomhus, men ändå inte, så att säga. Där inne lär det aldrig bli kallare än minus tio, och vänligare mot stämbanden får man förmoda.
Kallt om rumpan blev det dock i allra högsta grad.
Årets halvtimmesföreställning heter Arctic Performance 2011 och är ett slags collage som rymmer lite av varje - jojk, samisk skapelseberättelse och en söt liten kärlekshistoria.
Och nog är det suggestivt. Stjärnorna gnistrar. Snön yr. Portarna öppnas, och där inne är iskyrkans prakt obeskrivligt vacker med sina genomskinliga isbänkar och sin krispigt skulpterade altartavla.
Publikens andedräkt bolmar som om vi vore på en sibirisk bandymatch.
Fram träder Boris Glibuši, studerade vid Teaterhögskolan i Luleå i början på 2000-talet och som just nu gästspelar på Kirunas samiska teater i pjäsen "What´s up Sápmi?". Anna Åsdell har trots sin ungdom funnits med i Giron sámi teáhter en tid nu, och hon bär fram det samiska i berättelsen.
Jojken griper tag i sinnet. En samisk flicka möter en man från en annan kultur. Förälskelsen lockar. Och skapelsen förklaras. Renens ben skapar världen, blodet blir till älvar och sjöar. Köttet är jorden. Hjärtats bultande hörs ännu. Men in kommer multi-turbo-big-corporation-man och köper upp alltihop och tar nu betalt för varje andetag av den friska, rena och sprakande luften.
Ungefär så.
Språk blandas. Det här är väl tänkt att fungera för ishotellets internationella gäster då det mesta är på utrikiska - engelska företrädesvis.
Summa summarum: Den här föreställningen får nog ungefär samma betyg som den i fjol, att den tillsammans med inramningen på ishotellet blir en fantastisk upplevelse, men att själva föreställningen i sig skulle vinna på att vara mer kroppslig. Rörelsen klingar bort och det hela blir lite för stillastående.
Men det berör ändå, där också ljud- och ljusdesign är med och höjer föreställningen ett par snäpp mer än vanligt.
Glöm inte att ta på extra varmkläder, och ta gärna med ett skinn att sitta på. Isbänkarna är vackra, men obönhörligt kalla för rumpan.