Anna-Lena Andersson från Lassbyn, Gunborg Dalman, Dalbacka utanför Gunnarsbyn och Lena Fahlesson, Lassbyn, går på premiären ihop. De tycker om pjäsen, att skådespelarna är skickliga och temat intressant och uppskattar att premiären äger rum här i grannbyn. "Det är fantastiskt. Vi får äppelmust-champagne, kan man väl kalla det, och det är väldigt bra ordnat", säger Anna-Lena. "Det här är ju ett riktigt teaterhus där Kottarnas revy har haft sitt säte", tillägger Gunborg.
Stenar i fickan – Norrbottensteatern
Tid: 10 februari klockan 16
Plats: Bjurå folkets hus
Längd: Cirka 2 timmar
Publik: Fullsatt
Medverkande:Tobias Aspelin och Erik Kaa Hedberg
Av: Marie Jones
Regi: Daniel Goldmann.
Egentligen brukar man inte recensera en föreställning som man har skrivit om i förväg, men den ordinarie recensenten blir sjuk i sista sekund. Jag är ändå glad när jag får frågan för den glimt jag fick av repetitionerna i förväg har väckt nyfikenhet, så jag hoppar glatt in i bilen och åker de sex milen från Luleå uppåt och inåt landet.
Det är minus 20 grader i Bjurå och temperaturen sjunker stadigt. Jag har för mig att det var lika kallt senast jag var här för några år sedan, för att skriva om Kottarnas revy. Oron för om bilen ska starta efteråt finns så klart, sådana är villkoren i Norrbotten. I entrén till Folkets hus står en gammal filmprojektor och folk från byn ordnar med fika till pausen. Det går inte riktigt att få upp värmen i lokalerna, så här gäller det att behålla täckbyxorna och fleecetröjan på. Dessa omständigheter vävs på något sätt in i föreställningen, där publiken allt som oftast får interagera som statister.
Erik Kaa Hedberg och Tobias Aspelin i pjäsen "Stenar i fickan" på premiären i Bjurå folkets hus.
Tobias Aspelin och Erik Kaa Hedberg gör totalt 15 roller i en pjäs som handlar om när en storfilm ska spelas in i norrbottnisk glesbygd. Storstjärnorna flygs in från Stockholm, tjänar stora pengar och behandlas med silkesvantar, medan statisterna från trakten jobbar lika mycket för 999 kronor om dagen. Huvudpersoner är de unga männen Johan och Kalle som tar statistjobb i filmen.
Erik Kaa Hedberg och Tobias Aspelin spelar detvå statisterna Johan och Kalle som sakta men säkert blir vänner under filminspelningen.
De nedsättande kommentarerna som stockholmarna fäller om byborna är inte illa menade, men nog så vassa, och när tjusningen över att få vistas i närheten av berömdheterna börjar släppa ökar medvetenheten hos byborna om sprickan som finns mellan dem och det tillresta filmteamet.
Tobias Aspelin spelar här filmstjärnan Felicia Livander och Erik Kaa Hedberg spelar hennes dialektcoach som ska lära henne ske-ljuden.
Att skådespelarna gör många roller i samma pjäs brukar inte imponera på mig, tvärtom, jag tänker att då är det nog lågbudget och att klara av att spela flera olika sorts karaktärer ingår ju i skådespelarnas jobb. Men i det här fallet känner jag inte så.
Tobias Aspelin spelar statisten Kalle, som sedan går in i rollen som storstjärnan Felicia Livander, därefter är han plötsligt den stressade regiassistenten Simon eller regissören Tomas för att i nästa ögonblick bli statisten Kalle med manusdrömmarna igen. Jo, för han har skrivit ett eget manus, och själva syftet med att vara här är att han ska få kontakter i filmbranschen och få visa upp sitt manus.
Erik Kaa Hedberg varvar mellan att gestalta statisten Johan, regiassistenten Erika, Felicia Livanders dialektcoach, den olycklige tonåringen Björn, gamle statisträven Per-Anders och några till.
Tobias Aspelin och Erik Kaa Hedberg byter roller blixtsnabbt. Här har Erik Kaa Hedberg just förvandlats till den gamle statisträven Per-Anders.
De har en otrolig tajming både i själva genomförandet av rollbytena, i sina träffsäkra gestaltningar och i samspelet som ger en stark komisk effekt. Men just det faktum att de spelar samtliga roller gör det också så tydligt att vi alla bara är människor, fast med väldigt olika livsförutsättningar. Skiftningarna är snabba, från dråplighet och trams gränsande till buskis, till gravallvar – gripande scener då skratten tvärt tystnar.
Tobias Aspelin och Erik Kaa Hedberg spelar statister i en storfilm som spelas in i Norrbotten.
Det handlar om hur vissa tycks vara dömda på förhand att inte kunna nå sina drömmars mål. Men också om kraften som kanske ändå finns där. Att trots att man har allt emot sig, trots att man inte har fått någonting gratis, våga tro och satsa och hämta styrka av varandra.
En nöjd publik efter föreställningen.