Gedigen fotobok om samernas liv

Kameran har varit Hans Jonssons följeslagare hela livet, förklarar han i inledningen till "Samer – ingen isolerad ö", vars foton är framställda genom så kallat "våtplåtsfotografi".

Káre Áili Skoglund, Risten-Álida Siri Skum och Elvira Ajnnak bygger en kåta.

Káre Áili Skoglund, Risten-Álida Siri Skum och Elvira Ajnnak bygger en kåta.

Foto: Hans Jonsson

Recension2021-11-27 07:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Samer – ingen isolerad ö 

Hans Jonsson

Bokförlaget Arena

En teknik från mitten av 1800-talet, alltså från när fotograferandet var ungt och utrustningen vägde åtskilliga kilo.

Så när Hans och hans fru Karin 2016 kom till Svaipa sameby i Skovlie, beläget i Arjeplogsfjällen, var det bland annat med cirka 150 kilo kamerautrustning i bagaget.

Man skulle kunna bli rädd för mindre, speciellt om man som same historiskt träffat på expeditioner som i förment vetenskapligt syfte velat fotografera och registrera Sveriges ursprungsbefolkning. En förståelig skepsis fanns med frågor om "det var ett rasbiologiskt projekt".

Relativt raskt var dock misstron ett minne blott kring Hans Jonssons projekt att med vardagen som idémässig grund berätta om livet i en sameby någonstans i Sverige. Nu var det inte en alldeles vanlig tid i byn, utan kalvmärkning stod på dagordningen, en högtid för många samer eftersom man då kanske träffar många man inte sett på länge. En glädjens tid, med andra ord. 

De svartvita fotona med nämnda våtplåtsteknik ger bilderna ett gammalt skimmer, man kan tro att det är ålderstigna foton fast de bara har några år på nacken. Om man inte tittar noggrant, för då kan man ibland upptäcka småsaker som blir tidsmarkörer anno 2000-tal. 

Det vilar ett lugn över fotona, oavsett om de visar lassokastning, man med motorcykel över kalfjället, bröllop, fiske eller same med den heliga trumman, för att nämna några miljöer som skildras. 

Fotona i sig tycker jag inte är speciellt märkvärdiga, det är tekniken och tilliten mellan fotografen och objekten som gör att bilderna känns genuina.

"Samer – ingen isolerad ö" är framför allt en fotobok, men den kompletteras med texter sprungna ur intervjuer och samtal med samer utifrån olika infallsvinklar. Texter som kan läsas på tre språk: svenska, samiska och engelska, vilket är ett fräscht grepp i boken. 

De kompletterar fotona och skapar en nödvändig helhet kring projektet genom dess lite olika fokusområden kring att vara same – i nutid liksom i dåtid. Plus kring hur framtiden kan komma att gestalta sig, i skenet av klimatkris, hungriga gruvprojekt av nationellt eller internationellt snitt, och mycket annat.

Allt berättat för Karin Wettermark Jonsson.

"Samer – ingen isolerad ö" är ingen aha-upplevelse. Däremot speglar den ett gediget arbete med gott syfte: Förmedla kunskap och se människan.