NY BOK
Ella-Maria Nutti
Kaffe med mjölk
Wahlström & Widstrand
Men i verkligheten gör man inte alltid som man bör.
Relationsromanen ”Kaffe med mjölk” utspelar sig under en veckas tid, men sammanfattar ett helt liv. Ella-Maria Nutti tar sig an ett av livets svåraste teman. Det om svår sjukdom som hotar att ta bort en mamma alltför tidigt.
Mamman vet att hon måste berätta för sin dotter, men det är så svårt att prata om det svåra. Det svåraste vill man inte prata om alls. Vad enkelt det är att skjuta bort det obehagliga. En idealisk försvarsmekanism som låter en vara i fred och leva som om livet varar för evigt. Bra att ta till när livet krånglat till det. Dottern vill inte heller ha mamman inpå sig. Ömhet har förvandlats till irritation. Istället för kärlek dryper orden av gift och istället för att ge närhet skjuter man bort.
När mamman väl tilldelats dyrbar psykologtid av sjukvården, retar hon sig på honom. Noterar hans sneda och gula tänder. Att fåtöljen knarrar när han rör sig. Och vad har han för dialekt? Inte härifrån iallafall. Det är sådant hon funderar på istället för att prata om det viktiga.
Och hon pratar inte med sina närmaste heller. Särskilt inte med dottern. Som behöver henne så innerligt. Trots att hon är vuxen och har inrättat ett självständigt och oberoende liv, hundra mil bort.
Mamman röker och röker. Cigaretten är det första hon söker efter när ångesten över allt hon gör fel blir för svår. Att dra in röken och sedan ut, är lika avledande och lugnande som det bästa meditationspass.
Som tur är finns det en väninna som inte ger medlidande och medömkan. Som aldrig lägger huvudet på sned och gör rösten mjuk som bomull. Istället ger hon något bättre: hon är densamma som hon alltid varit. Har samma röst, samma humor, alldeles oavsett. Men vet också vad som behöver göras. Hon pushar på, försöker få mamman att prata med sin dotter, medan hon fortfarande lever.
Romanen är en träffsäker beskrivning av kärlek som gått i baklås. Hur nära, men till synes oändligt långt borta, upplåsningen ligger. Språket i romanen ligger nära talspråket. Ordens melodi är någon av Norrbottens dialekter. Osäkert vilken. Men någon från Malmfälten har bosatt sig i min skalle och läser texten högt.
En innerlig roman som sätter sig i magen och som lämnar spår. Detta är Ella-Maria Nuttis debutbok, skriven med bravur.