KONST
Jurassic art
Galleri Y, Sunderby Folkhögskola
Pågår till och med 20 februari
De fyra konstnärerna som ställer ut på Galleri Y har det gemensamt att de utbildat konstelever på Sunderby Folkhögskola och nu uppnått pensionsåldern. Förmodligen har de på ett eller annat sätt gjort avtryck på konsten i länet.
Bertil Sundstedt har en motivvärld som ibland är gåtfull och ibland har starka symboler. I målningarna ”Syndens lön-dygdens pris” och ”Il papa e gli angeli” till exempel, ses en kvinnas kropp, inlåst med många hänglås, medan en man, eventuellt en pojke, sitter på en mycket stor tron i bara undertröjan och med en påves huvudbonad, vikt av tidningspapper. Två målningar som möjligen berör religion och maktförhållanden i världen. Tankeväckande är också hans målningar om djurs sårbarhet, där vi människor avgör vilka som ska få leva och vilka som ska bli köttfärs.
Jan-Anders Jatte Eriksson fortsätter att utforska sina ödesmättade landskap i sina mustiga målningar. Hans måleri blir alltmer förfinat. De vidsträckta horisontlinjerna och ett obestämbart skymnings- eller gryningsljus är kännetecknande och ibland placerar han in en eller ett par små människogestalter i bilderna.
Landskapen tycks återge en känsla ur det undermedvetna eller kanske en minnesbild av de magiska ljuset, det som bara ses ett kort ögonblick innan det ljusnar.
Karin EE von Törne Haerns akrylmålningar av exempelvis urnor är fascinerande. Målningarna är vilsamma att betrakta, det är hur hon återgett ljuset och varje liten färgnyans som ger bilden ett alldeles särskilt liv. Målningen ”Mot Antares” med en detaljrik sten som svävar i rymden är härlig men hennes bilder där en flickgestalt återkommer nästan som en urklippt profil känns, inte dåliga, men mer platta i jämförelse.
För Brita Weglin är medeltiden, religionen, mytologin och filmhistoriens vampkvinnor inspirationskällor i den grafik, skulptur och sitt säregna broderi hon visar. Bäst är hennes grova, demoniska, kvinnobilder i svartvit grafik. Stilen är så härligt dragen till sin spets i till exempel ”Vampyr”. Humorn lurar alltid runt hörnet i Weglins bilder, ibland gränsar de till det banala men nästan alltid hålls en perfekt balansgång. Några skulpturer verkar i och för sig lite ditslängda i utställningen men i övrigt visas prov på ett spännande konstnärskap.