Konstnären Anders Zorn år 1900.
NY BOK
Per Svensson
Zorn ett liv en tid
Bonniers
Han fick alltså i sig vattnet med modersmjölken. Och i hans målningar från världens alla hörn dominerar vattnet, det är ofta själva motivet i bilderna, summerar Svensson. Det var också när Zorn kombinerade vattenmiljöerna med nakna kvinnor som han fann sin egenart.
Han återgav det han såg, antingen det nu gällde vattnets rörelser eller människors kroppar, menar Svensson. Och varför skulle inte ”den synliga verkligheten kunna vara lika fascinerande som de dunkla själsdjupen”? frågar han sig, lätt polemiskt.
Zorn sökte sig inte till det som doldes under ytan. Vill man hitta det som intresserat Zorn är det därför bättre att leta i konsthistorien än i ”excentriska själsschakt”, summerar Svensson.
Efter hand blir hans kvinnobilder ändå märkta av ”den manliga blicken”. Den ”oskuldsfulla omedelbarhet” som fanns i de tidiga nakenbilderna efterträddes då av en mer ”pomaderad voyeurism”.
Svensson förefaller ha granskat alla Zorns bilder och tagit sig igenom och värderat det mesta som skrivits om honom och därtill grävt fram nya källor.
Utställningen "Zorn – en svensk superstjärna" på Nationalmuseum, med "Mora Marknad" i mitten.
Så mycket material kan ju dra ner biografier i ett moras av korsande informationer, sidosprång och konfrontationer. Men Svensson skriver lätt och obesvärat, flyhänt och stilsäkert och tillåter sig rader av spetsiga och djärva formuleringar. Hans äktenskap, kan han skriva, ”hölls samman av makarnas gemensamma kärlek till Anders Zorn”. Eller: Modellerna i Paris var ”konstens kanonmat.”
Texten har också ett turbulent drag. Rätt som det är tar Svensson tag i en annan vinkel och lyfter in oväntat stoff. Det gör att man stundom får en känsla av att delta i flera samtal samtidigt.
Till min förvåning reagerar jag vid läsningen ungefär som i slukaråldern, den tid i livet när böcker är ens dagliga bröd. Det hänger förstås samman med dragen av hjältesaga, att ett oäkta barn från en avkrok erövrar världen med sin konst och blir stormrik. Hans livsöde kunde vara hopdiktat av Dickens, en tanke som också föresvävar Svensson.
Men det händer också att jag storknar under läsningen. Det beror på Zorns groteska självförtroende. Vid något tillfälle meddelar han att det egentligen bara finns två verkligt stora etsare, Rembrandt och Anders Zorn. Ja, tillägger han sedan, det kanske bara finns en.
Ett kapitel handlar om relationen mellan Anders och Emma Lamm, hon som blev hans hustru. Där finns likheter med pjäsen "Pygmalion", har man hävdat. Emma skulle ha spelat Higgins roll och Anders blomsterflickan Elizas.
Emma kom ju från den borgerliga societeten, medan han var uppvuxen på en bondgård. Emma skulle alltså, tänkte man sig, ha lärt honom skick och fason i finare kretsar.
Svensson tror att det nog snarare handlade om att Zorn var en fenomenal klättrare, ”ett socialt geni” med unik förmåga att ta sig fram i världen.
"Anders Zorns livsöde kunde vara hopdiktat av Dickens, en tanke som också föresvävar Per Svensson, skriver NSD:s recensent om den Augustprisbelönade "Zorn ett liv en tid".
Konstmarknaden var internationell och Zorn, som kanske mer än någon annan förknippas med Dalarna, var en ”konstvärldens nomad” och levde i världens metropoler.
Efter fem års förlovning gifter sig Emma och Anders 1885. Under de åren har han byggt upp sin internationella karriär, sålt in sig och fått ett väldigt kontaktnät. Därmed har han också visat Emmas släkt att han kan försörja henne.
De femton åren efter 1886 är ”mästerverkens tid”, summerar Svensson. Arvodena och den konstnärliga nivån svarar då mot varandra. Sedan går kurvorna isär. Det bli mer pengar men mindre kvalitet.
Det mesta talar för att Zorn drabbades av syfilis, kanske 1897. Men hans ”obotliga njutningslystnad”, som en annan biograf skriver, kunde ändå inte avhålla honom från ett utsvävande liv, hans ”erotiska hunger var omättlig”.
Zorn fullbordar förmodligen ett hundratal porträtt i USA, en central del av hans verk, anser Svensson. Det handlar om personer som hörde hemma i den amerikanska dollararistokratin, presidenter, kongressfolk och industriella penningmatadorer med tillhörande fruar och döttrar. Sammanlagt vistades han i USA i tre år.
1915 varnar Zorns läkare honom för att hans livsstil snart kan lägga honom i graven. Men han vill inte avstå från resorna, det höga livstempot, spriten eller arbetsnarkomanin.
Så sent som 1915 målar han två mästerverk, menar Svensson, bland annat "Självporträtt i vargpäls" där man kan ana hans utbrändhet. Men annars är han trött i den meningen att den verkliga lusten i gärningen saknas.
Zornboken är en tegelsten och kan utan vidare användas som lexikon. Den har ett rejält personregister och en koncentrerad, kortfattad kronologi där också de viktigaste verken fogats in. Notapparaten är späckad med upplysningar om använda böcker.
Boken innehåller 16 foton och åtta kopior av viktiga målningar men inga avbildade etsningar.