Fint illustrerat om ett barns minnen av en förlorad älv

Det handlar om en förlorad älv, och vi läser på baksidestexten att det är Lule älv, och det är en liten flickas minnen av hur den förlorades. Det tar en livstid att bearbeta minnena av hur forsen dämdes upp och att laxen inte längre har något att vandra uppför.

Bilderna är styrkan i Eva Stina Sandlings bok "Älven", skriver NSD:s recensent.

Bilderna är styrkan i Eva Stina Sandlings bok "Älven", skriver NSD:s recensent.

Foto:

Recension2021-04-22 16:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Eva Stina Sandling

Älven

Ordfirman

Frågan är vilka läsare Eva Stina Sandling vänder sig till med sin bok. Vi ser en liten flicka på bilderna, men saknaden efter det som en gång var älven är snarare en vuxen människas. Kan barnen ta till sig den vuxnas saknad? Därför är det mera en bok för en vuxen publik än för barn, även om perspektivet är barnets.

Eva Stina Sandling är en bildkonstnär och det är bilderna som bär upp denna tunna bok. Hon låter olika material och tekniker möta varandra. Många av bilderna har hon lagt på svartvita fotografier av vatten och vattenspeglar. Gamla albumbilder av den lilla flickan får bli underlag för broderi. Flickan får också ibland en klarröd rosett inklistrad i håret. Bilderna ger ofta intrycket av att ha skapats på tygbitar som sedan sytts fast på boksidorna.

Texten är sparsam, korthuggen och bär drag av poesi, även om den poetiska ordmelodin ibland saknas. Det är roligt att läsa ”lax i blanka sommarkläder” och träffande i ”en dag / främmande män / över potatisland / och slåtterängar / mäter och spetsar älven”. Mindre lyriska är formuleringar som ”älvens sång / där forsen skummade / farligt komma nära”, men ”pappa kolkar lax / vill ha korv i stället” får oss att dra på munnen.

Bilderna är boken styrka i berättelsen om älven. Texterna ger intrycket av något ofullbordat.