NY BOK
Stina Jackson
Förinta världen ikväll
Albert Bonniers förlag
Den kan lätt skada dygnsrytmen, för det är en bok som man inte vill lägga ifrån sig även när klockan passerat midnatt. Det är en så fint berättad historia, utan svaga scener och med människor som är så väl tecknade att man kan se dem bakom bokstäverna.
Stina Jackson känner för Skellefteås litterära arv och speciellt för Per Olov Enquist. I boken insmyger sig både hans födelseby Hjoggböle och där i byn huset med de himmelskt sjungande telefontrådarna vid husknuten när vinterkylan knäpper till. Det som han kallar himlaharpan.
Efter två prisade deckare, ”Silvervägen” och ”Ödesmark”, har Jackson denna gång övergett den genren och vågat sig på en berättelse utan mord. Det gör hon rätt i, för hon visar att hon klarar författandet utan mördarjakt. I stället är det nu en skildring om en mor och en dotter och deras komplicerade förhållande. Först förefaller det märkligt, men långt in i boken får deras konfliktfyllda känslor sin förklaring.
Medan de båda deckarna utspelar sig i Arvidsjaur med omnejd, låter hon nu handlingen förflytta sig mellan två världsdelar, i födelsestaden Skellefteå och långt borta i Amerikas förenta stater, där hon nu själv bor. Dottern Matilda vill bort och söka äventyret och drar till USA, Hon lämnar sin ensamstående mamma Ewa att plågas av ovissheten om vad 20-åriga Matilda kan ha råkat ut för. Hon svarar inte när mobiltelefonen skvallrar om att mamma är på tråden.
I USA lever hon ett annat liv än i Skellefteå. Redan som liten visade hon talang för dans och sång. Nu använder hon dessa förmågor i det stora landet. Hennes mål är att ”bli något”, helst komma till filmstaden Los Angeles och förverkliga drömmarna. Dit kommer hon aldrig, uppträdandena stannar vid enkla hak, motell i Klippiga bergen där män som blivit kvar dreglar över glöden hos den unga kvinnan från Sverige som kan så mycket.
Hon inleder ett förhållande med en betydligt äldre man som överger sin familj och drar i väg med Matilda. Hon rymmer från mannen när hon förlorar friheten och får hjälp av en ännu äldre man, gråhårige bartendern Tyler på ett nedgånget motell nära Klippiga bergen. Han lovar att följa och skydda henne. Så mycket skydd blir det inte, hon får fritt fylla dagarna med alkohol och marijuana och blir beroende av både det ena och det andra, även av fruktlikören Southern comfort.
Hemma i Skellefteå klarar inte mamma Ewa ensamheten och ovissheten. Hon beger sig ut i stadens nattliv och inleder ett förhållande med en taxichaufför som bor i ett grönt hus i Hjoggböle. Jo, här har vi Per Olov Enquist igen! Under semestern flyttar hon till taxichauffören. Efter kärleksmötena med den storvuxne mannen Lundmark i den smala pojksängen hör hon en natt fiolmusik under golvet. Någon bor i källaren. Jackson har mitt i romanens huvudhandling skapat ett spännande inslag där pianoläraren Ewa når kontakt med mannen i källaren vilket leder till hemliga möten under golvet.
Det är en konst att skriva 424 sidor som alla fängslar läsaren. Här finns inga vidlyftiga och för historien ointressanta miljöskildringar. Berättandet bär hela tiden framåt. Den enda svagheten dröjer till slutkapitlet. Där blir författaren lite för mångordig utan att det tillför något. Slutet blir också mera bartendern Tylers och inte Matildas, vilket är synd.
Även med det påpekandet kvarstår 40-åriga Stina Jackson som en redan driven romanförfattare som har möjligheter att skriva in sig bland de stora i Skelleftebygdens litteraturhistoria.