POP
MAGNUS EKELUND & STÅLET
”Dödskult”
(Teg publishing)
Betyg: 4
Den starkaste rösten från norr är just nu utan tvekan en herre vid namn Magnus Ekelund. En herre vars kreativitet inte verkar veta någon gräns. Hur han hunnit knåpa ihop sitt lysande tredje album är ett mysterium. Då han vid sidan om musiken både sänder podcast, bloggar och producerar andra artister. Lägg dessutom på ett sjuttiotal spelningar under 2012.
Att man aldrig blir profet i eget land, må vara en talesätt som ofta är lätt att förankra i verkligheten. Men visst är Magnus Ekelund en av våra nya profeter i Norrbotten. Med nya plattan Dödskult tar han ett steg till upp mot toppen av indiepopberget. I samma anda som förra albumet, Det definitiva drevet, känns texterna personliga – men snarare framdrivna ur Luleås mörka nätter än ur sapmis karga vildmark. Magnus verkar göra upp och reflektera över en svunnen tonårstid, förlorade vänner, flickvänner och idoler. Men vad är vi utan det? Historien som berättas är den om vad som formar oss.
Och Dödskult känns rakt på. Åtta låtar som glänser. Lite mörkare, lite hårdare, rakt i magen. Öppningsspåret Hårt mot hårt sätter ribban. Sedan vrider Ekelund & Stålet obarmhärtigt upp nivån till oanad höjd. Det är oerhört jämt och med ett grymt driv. Svartöstaden och Du och jag mot världen liksom drabbar mig. Om det är någon form av igenkänning låter jag vara osagt, men det berör.
Vad jag däremot inte vill ha osagt är att för Magnus Ekelund verkar inget vara svårt. Klyschan med det svåra andra albumet sket Ekelund högaktningsfullt i och nu, med Dödskult, är rösten, soundet och känslan fullständigt etablerad.
– Ut med dig i solen! uppmanar Magnus och Matti Alkberg på sista spåret.
Och jag lyder. Vandrar mot bergets fot där profeten håller predikan och snön smälter lite snabbare med Dödskult i lurarna.