NY BOK
Världen vi lämnar – antologi av Föreningen Arbetarskrivare
Redaktörer: Jens Paulsson och Hanna Wikman
43 olika pennor har bidragit till en bok genomströmmad av mer eller mindre återhållen vrede.
"Känn vibrationerna genom fotsulorna, ta stöd mot rämnande väggar", är antologins underrubrik.
Och med ett alltmer ekonomiskt och socialt skiktat Sverige finns grogrund att skapa texter med just nämnda vrede. Ett exempel är Elliot Barons, född 1992 i Stockholm, rapport från vården där direktiven för jobbet kan krocka med människans längtan att verkligen bli sedd. Vad försiggår bakom ett skröpligt yttre, inte sällan mycket mer än man kanske har en aning om eller tid att tänka på. En högst aktuell text med tidlöst innehåll.
"Världen vi lämnar" – förstår inte riktigt rubriken – är skriven av människor som jobbar, förutom i vården, som lärare, i nattarbete av olika slag, som tågvärd eller järnverksarbetare, för att nämna något.
Samtidigt, när de inte lönearbetar, är de poeter, prosaförfattare, visdiktare och tecknare. Det ligger i sakens natur, men just bredden har alltid varit imponerande i föreningens antologier.
Kvalitén är förstås varierande, och vad man som recensent väljer att lyfta fram varierar.
Mats Runvalls "Nattdjur" griper tag i mig när vi får följa en hemlös man med en liten son, som frågar pappan "varför måste vi jobba på natten", men utan att få svar. Novellen, som utspelas i Malmö, utvecklar sig till att bli ett samtal i natten om burkar och metallers möjliga härkomst, intill en hög av elsparkcyklar. "Det är jag som bryter lithiumet", är en nyckelmening som tar texten ut i världen.
Antologin har tyvärr rätt dålig geografisk spridning på skribenterna, sämre än tidigare samlingar. Däremot är det nästan fifty-fifty vad gäller kön.
Jenny Wrangborg, ordförande i föreningen 2016–2018, är återigen med och som oftast är hennes bidrag, prosadikten "Lär dig sjunga tillsammans med andra innan sången förbjuds", en uppmaning till handling.
Emlan Wolke från Göteborg skildrar med humor och smärta hur det är att "ha fel kropp för den här arbetsplatsen", läs byggjobbet. Hen får utstå mycket och höra att "inte vara så känslig", hö-hö. Tröttheten får hen att resonera i banor som "tanken på att försöka skapa en förändring här, ger mig en bild av att försöka göra fåror i vatten".