Jag såg The Glorias första gången för lite drygt ett år sedan. Då hette dom Life Sentence, hade The Sounds-covers på repertoaren, sjöng en del väl naiva textrader (Boys are bad, makes us mad), och lät för otight för att komma undan med det. Men låtarna fanns där, och bandet lämnade ett bestående intryck. Äntligen nått lokalt som kunde bli bra på riktigt. Jag försökte visa dom för folk, men tyvärr var responsen vag. Unga tjejer döms ju som bekant hårdare än allt annat. Speciellt av (inte fullt så) unga killar med egna rockdrömmar.
I dag när jag ser dom är det som ett helt annat band. The Glorias har förpuppats och blivit en fjäril. Så på många sätt är det nu det börjar. Det är härifrån som varje steg räknas och märks. Barnsjukdomarna är borta. Nya låtarna What Did You Drink och Reaching For Eternity ligger på en helt ny nivå och blir en tydlig uppvisning i bandets spännvidd. Jill och Emmas stämsång gifter sig perfekt mot Stinas melodiska syntmattor, och under det knyts grunden ihop till poplåtar som snart slår deras förebilder på fingrarna (...Även om Signe fortfarande håller trumpinnarna på mitten, vilket jag inte kan besluta mig för om jag tycker är coolt eller bara sjukt onödigt). Vi är fler och fler som övertygas. The Glorias är på väg.