Vintern 2011 spelades Isdraken in i Älvsbyn. Baserad på Mikael Engströms Augustprisvinnande roman med samma namn och med två unga norrbottningar i viktiga biroller. Hampus Andersson från Älvsbyn och William Nordberg från Gammelstad gör premiär på vita duken och de gör det med bravur.
Isdraken handlar om 11-årige Mik - spelad av fantastiske Philip Olsson - vars alkis till pappa spelar i det icke-existerande hårdrocksbandet The motherfuckers. Medan pappa super, ser Mik lite för läskiga zombiefilmer med storebrorsan Tony. Och när pappa en dag dricker sig medvetslös och Tony samtidigt blir tagen av polisen, skickas Mik till faster Lena i Norrland.
Det här är en ganska mörk och ledsam film i fina färger. Och jag tycker det är modigt av Martin Högdahl att så naket, ocensurerat, visa detta i en film riktad till barn. Jag gillar tonen och det enkla konceptet. Och jag älskar att man vågar lägga in små portioner med humor mitt i allt elände (som ju faktiskt inte blir lika eländigt då, mest bara vackert). Som de tecknade blommorna och det faktum att varje gång gangsta-gänget kommer glidande på sina sparkar (heja!), ackompanjeras de av feta hiphopbeats. Mest glad blir jag av ninjaprinsessan Pi (som drömmer om att åka till Bankok och gå på ninjaskola) som bara är så självklar mitt i Älvsbyns öde(nåja)marker.
Hela historien ramas in fint av en berättelse om valar. Något som kanske hade kunnat störa. Men här ger det filmen ytterligare en dimension och när Mik jämför sin pappas jämrande med valarnas jag-har-gått-vilse-rop, måste jag gråta. Inte heller tycker jag de överdramatiserade socialtjänstemännen stör. Det gör däremot den genomruttna fosterhemsfamiljen som ter sig lite väl ogenomarbetad.
Jag såg faktiskt Isdraken med mina snart 7-åriga tvillingpojkar. Och även om de är i det lägsta ålderspannet, så tog de in hela historien och satt som klistrade. De blev till och med så berörda att de i slutscenen utbrast: "Jag vill vara Bertil! Jag vill vara Bengt!" Alltså två 70-åriga gubbar. Då har man väl lyckats?
Och just ja, lite extra roligt att NSD:s modeskribent Janakie Öhlund står för mask.