NY BOK
Anders Brodin
Fångad av fåglar
Natur & Kultur
Tonen i Brodins nya bok "Fångad av fåglar" är entusiastisk och han har djupa, delvis på egna vetenskapliga experiment fotade kunskaper om fåglar. Avsnitten har både tyngd och precision.
I ett av nio kapitel skriver han om vår snabbaste flygare, tornsvalan. Där lyfter han in ett parti om när Strindberg jagade näktergalar, pendlar tillbaka till tornsvalan som kan sova och para sig i flykten, och refererar en rad äldre källor om fågeln. Ofta liknar texten en lärd essä med väl dokumenterade iakttagelser och intressanta fakta.
Bland de arter som inte kunde flyga var elefantfågeln störst. Den vägde kanske 730 kilo och var tre meter hög. Fåglar som inte kunde flyga blev i allmänhet ihjälslagna och utrotade av människor (dock inte pingvinen), däribland garfågeln och dronten.
Nötkråkan gömmer flera tusen hasselnötter varje höst och kan sedan hitta gömställena även om de är täckta av snö. Talltitan är ännu flitigare. Man har beräknat att den gömmer upp till 60 000 frön och liknande varje år.
Brodin ger sig då och då in i komplicerade redogörelser, till exempel hur det går till att beräkna antalet celler i en råttas hjärna. Jag är inte säker på att sådana beskrivningar är oumbärliga. Det kanske räcker med att nämna att en råtta har 330 miljoner celler i sin hjärna (människan har 86 miljarder).
Dinosaurierna var genetiskt sett släkt med fåglarna fast forskarna är oense om deras flygförmåga. Så våra fåglar är egentligen före detta reptiler. Men urfågeln hade vingpennor av modern typ.
Tamkatter dödar omkring tio miljoner småfåglar per år. Ungefär 300 miljoner stryker med årligen, ungefär tre procent av dem till följd av katternas ”nöjesjakt” (de får ju sin basföda av människor).
Under de senaste femtio åren har antalet fåglar i USA och Kanada minskat med cirka tre miljarder, det vill säga 39 procent. Man tror att utvecklingen i Europa är lika dramatisk som i Nordamerika.
Brodin pekar på att i Sverige har flera rovfågelsarter som hotades av utrotning under samma period räddats, bland annat pilgrimsfalken, jordens snabbaste djur. (Världsrekordet är tydligen 389 kilometer/timmen.) Men vad man kan göra för att vidmakthålla populationen i övrigt går Brodin inte in på.