NY BOK
Anna Laestadius Larsson
Törnrosens triumf
Piratförlaget
Du får inte gå ut på stan själv. Du kan inte studera vid universitet. Klädkoden är strikt och mycket obekväm. Det är en tid då kvinnors brist på jämlikhet och självständighet är det normala.
Men det är inget som bekymrar Sophie Sager, som mest har lust att ropa “Nu är jag här!” där hon står på Riddarholmskajen i Stockholm. Hon har just klivit av ångbåten som avgått från Småland och insuper huvudstadens puls, med sin packning runt fötterna. Hon är tjugotre år gammal och har rest hit för att lära sig finsömnad under kusin Gudmunds överinseende.
Sophie är en glad och öppen tjej som tycker att regler och sociala koder inte riktigt gäller henne. Dessutom är hon godtrogen, och hamnar snart i fel sällskap. Livet spårar ur och plötsligt befinner hon sig i en rättegångsprocess efter att ha utsatts för sexuellt övervåld. Sig själv trogen driver hon dock misshandelsmålet själv. Den rättsliga processen uppmärksammas och ventileras flitigt i pressen.
Nu är Sophies intresse för kvinnans frigörelse väckt och det är författarskap som lockar – inte finsömnad. Hon har så mycket som måste bli sagt. Men det vill sig inte riktigt. Orden liksom slinter iväg. De kloka tankarna blir till snömos när de kommer ner på papperet.
Sophie är bättre på att tala, och hon kan verkligen fängsla sin publik. Till det kommer ett fördelaktigt utseende och hon drar snart stora skaror av åhörare till sina föreläsningar. Men publiken består mest av män. Elaka tungor säger att det är Sophies koppling till rättegången om sexuella övergrepp som lockar, snarare än intresset för kvinnors emancipation.
Sophie balanserar på den hårfina gränsen mellan rätten till en frigjord livsstil och naivitet. I takt med sin ökande berömmelse förföljs hon av hånfulla tidningsskriverier och uppmanas att “sluta fara land och rike kring som en lösdrivare och lägga reformismen på hyllan”. Hon blir till slut hela landets driftkucku. Publiken sviker och snart sviker även hennes eget självförtroende och hon slutar turnera. Men bara tillfälligt. Sophie har en förmåga att resa sig och komma tillbaka.
Det fanns verkligen en Sophie Sager, vars liv gestaltas i romanen. Sophie var en viktig röst i kampen för kvinnors frigörelse, och 1863 kom en lagändring och ogifta kvinnor blev myndiga vid 25 års ålder. Detta var bara ett embryo – lagen gällde inte gifta kvinnor. Det har krävts flera lagändringar efter det, innan kvinnor kunde kallas jämlika männen.
Idag förs kampen mot kvinnoförtrycket i Iran.