NY BOK
Maja Lunde
Przewalskis häst
Natur & Kultur
Det här handlar om år 2064, och hela världen håller på att gå under av torka eller ihållande regn.
Läsaren får följa zoologen Michails resa till Mongoliet i slutet av 1800-talet på jakt efter Przewalskis häst till djurparken i Sankt Petersburg. På 1800-talet var den metodiska naturvetenskapen som berusad av alla upptäckter som låg och väntade. Inget var otänkbart. Likt den ena Noaks ark efter den andra drog expeditioner med sig elefanter, kameler, giraffer, noshörningar, lejon, antiloper, strutsar i samma följe, till Europa. Varje större stad med självaktning skulle ha en egen zoologisk trädgård.
Inom hundra år finns inga vildhästar kvar i Mongoliet, och den tyska veterinären Karin beslutar sig på 1990-talet för att återinplantera hästen i sitt ursprungsland. För Karin är urhästens välmående viktigare än hennes sons. Hennes mål är att hästarna får återvända till ett fritt liv.
75 år senare lever världen, som vi känner den, sina sista skälvande år. Människor vandrar desperat norrut. Eva lever isolerad med sin tonårsdotter i resterna av sitt lantbruk utanför Oslo. Hon förhåller sig distanserat till allt – för att överleva. Men även Eva är besatt av urhästen och matar sina hästar istället för att se till att korna får hö, och familjen mjölk. Dottern talar henne tillrätta och vildhästarna släpps ut ur sitt hägn.
Den röda tråden i boken är Przewalskis häst, och människors val. Omständigheterna avgör vad människan tycker är möjligt. Det möjliga är relativt. Gränserna flyttas lätt.
Hur hanterar man att allt liv håller på att ta slut? Lunde skildrar människor som försöker leva så vanligt som omständigheterna tillåter. Man lagar sin mat, man planerar för nästa odlingssäsong, man samlar in hö. Man föder till och med barn. Finns det egentligen något annat sätt att leva? Man lever helt enkelt tills man dör.
I extrema situationer ställs människan inför stora frågor och avgörande beslut. En av de stora frågorna är: hur långt sträcker sig människans förmåga? Och är kanske naturen inrättad så att en art aldrig tillåts bli för smart. Att biologin ser till att allt har ett slut?
Trots sitt tunga tema är boken inkännande och vardagligt skriven, lätt att ta till sig. En viktig bok – och befriande ren från pekpinnar.