NY BOK
Thomas Engström och Margit Richert
Nattavaara
Bokfabriken
Thomas Engström och Margit Richert har skrivit den första av tre i en planerad romanserie om Norrbotten en bit in i framtiden. Hela kryddhyllan har stjälpts i romangrytan. Norrbotten har brutit sig loss från övriga Sverige i en tid när det gamla landet och den nya republiken med Kiruna som huvudstad kämpar med det vi känner igen i vår tid, som klimatförändringen, en pandemi, motsättningar mellan folkgrupper, finanskris, gängkriminalitet, med mera.
Varför Norrbotten brutit sig ur Sverige är lite oklart, men där finns kanske lite socialism även om republikens ledare har titeln "jarl". Varför denna lokala revolution skett får vi inte veta och inte har den gjort livet bättre i Nordmark, som Norrbotten nu heter. Allt har gått åt pipan, det bryts inte längre någon malm och det pågår gerillakrig mellan samer och nordmarkarna.
Det känns lite överkryddat, och inte minst när ett föräldrapar redan i första kapitlet av oklar anledning tar livet av sig i bastun och efterlämnar en 15-årig son och en nioårig dotter. Som om inte den kryddan var nog, så blir de båda barnen utslängda ur byn och får ge sig ut på vägarna, med vapen, sprit och narkotika som enda sällskap.
Men det är inte bara de två syskonen vi får följa. Det är många personer som gör entré, men det tråkiga är att de inte blir mer än figuranter, inte människor som väcker några känslor hos läsaren. Det hjälper inte att författarna sedan tar till mycket våld för att ta livet av dem, de har ju aldrig fått några liv i denna berättelse och de får också gå ur tiden som utfyllnadsfigurer.
Inom filmen finns uttrycket ”kalkonfilm” när filmmakaren tagit till allt men aldrig får verket att lyfta. Den känslan ger romanen ”Nattavaara”, den flaxar och flaxar men blir kvar på marken. Sedan får vi som sagt veta att det väntar två bokdelar till av denna prövning.
Hur kunde det bli så här? I det flera sidor långa efterordet där alla möjliga tackas, får också förlagets ansvariga ett tack för att de lovade att ge ut boken redan innan författarna satt sig vid skrivbordet.
Ibland är förläggare alltför snälla. Liksom recensenter.