NY BOK
Linn Spross
Vård, skola och omsorg
Wahlström & Widstrand
Julia, berättaren i Linn Spross andra roman Vård, skola och omsorg, är doktor i kulturhistoria men har hoppat av eller snarare "brutit sig loss" från den "värld av abstraktioner" som hon mötte på Uppsala universitet och utbildar sig nu till sjuksköterska.
Samtidigt jobbar hon deltid i hemvården. Hon lär sig snart att de äldre "är precis som alla andra" och när en brukare säger åt henne att sluta använda "hemtjänströsten" blir det en öronöppnare. Man måste vara "begriplig men inte tråkig".
I den akademiska världen var det snarare tvärtom. Där skulle man hålla sig till ett benhårt språkligt regelverk.
I hemvården får hon visserligen urin i ansiktet vid sitt första besök men trivs ändå förträffligt. Och bokens styrka är just de scener som handlar om brukarna, om deras förflutna och erfarenheter och om rutinerna vid hembesöken. Romanen kunde gott innehållit fler sådana episoder.
Hon tyckte om att forska men det var inte något kall för henne. Hon såg inte heller någon större nytta med det man uträttade på institutionen.
Ämnet förföljer henne – och läsaren. Högre seminariet i Uppsala är "en plats där drömmar dör, ambitioner krossas och egon växer explosionsartat", summerar hon. Det hela liknar på sina ställen en förtalskampanj.
Maken är elektriker och lyfter ständigt tyngder men skymtar mycket lite, likaså den älskade sonen.
Så blir det ännu fler klacksparkar. Denna gång handlar det om den "oerhört utbredda psykiska ohälsa som grasserar inom Akademin". Där rådde också ett allas krig mot alla och man följde "principen om grymhet och skoningslöshet".
Martin Engberg porträtterade Göteborgs universitet i en av sina romaner, En enastående karriär. Det var också en nidbild, men vass och satirisk. Spross är ute i andra, våldsammare syften och blir ofta mordisk. De delarna av romanen liknar mer en pamflett.
Men därutöver berättar Spross livligt och med stor energi och träffande formuleringar. Hon har mycket att säga om hemvården som känns angeläget. De partierna saknar helt hemtjänströst och skulle kunna brukas som kursbok för hemvårdare. Romanen liknar en lovsång till det arbetet.
Om det nu är en roman. Här saknas i stort sett förlopp och intrig, berättelsen är byggd på ett före och ett efter som hela tiden ställs mot varandra i denna moderna arbetarskildring.