Nils Frahm tackar publiken för applåder med slängpussar.
Likt en magiker skapar den tyske musikern/producenten Nils Frahm musik, vant navigerande i sin maskinpark av syntar, mixerbord, tramporgel, piano och rytminstrument.
Här samsas nyklassiskt pianospel med techno och klubbrytmer. Nils Frahms säregna stil är att skruva till kompositionerna så att de ena stunden låter smäktande vackra för att sedan sakta, nästan omärkligt, glida över och eskalera till något skrämmande och kusligt – eller bara helt igenom pampigt. Och när musiken når sitt klimax sitter man mållös och vill inte missa en sekund.
Musiken är ljudlandskap att omslutas av och fantisera sig bort i, lite som filmmusik. Och mitt i allt detta finns ett gung, en svängighet.
Trots att konserten bjuder på har ”extra allt” håller Frahm själv en låg profil, ödmjukt säger han ”kul att ni ville komma”. Vid ett tillfälle bjuder han in publiken att göra djungelljud, som han spelar in och integrerar i ett musikstycke, ett kul inslag som kompenserar för att han allt som oftast står fullt fokuserad, skymd bakom syntar eller med ryggen vänd mot publiken.
Han inleder med ett specialbyggt instrument som ser ut som ett stycke mjukt format glas som roterar på en svarv. Ljudet blir en skir klang – som när blir man gnider på vattenfyllda glas. Det är nästintill fullsatt i Stora salen och publiken sitter andäktigt och lyssnar, man skulle kunna höra en knappnål falla.
Det låter härligt sakralt och lite vemodigt. Så småningom kommer tramporgeln in och en loop spelas in för att sedan utgöra basen. Frahm kilar snabbt över till pianot som är hans rätta element, musiken byggs upp och ökar sakta i styrka. Det skruvas i rattar och spakar i något som liknar en studio från sjuttiotalet. Scenbelysningen, som är sparsmakad, för tankarna till någon industriarbetsplats nattetid.
Frahm är i grunden en skolad pianist och kompositör. Vid något tillfälle kryper han ner till bassträngarna på sitt piano och börjar spela direkt på dem och därefter, tillbaka vid de vanliga tangenterna, visar han prov på vilken flyhänt pianovirtuos han är.
För att nämna några namn som den här musikaliska skatten har likheter med kan Keith Jarrett, Jean Michel Jarre, Philip Glass och Aphex Twin nämnas.
Nils Frahm gör endast två konserter i norra Sverige under sitt världsomspännande turnéprojekt som han kallar ”Music for” som i detta fall blev ”Music for Norrland”. Vilken ynnest att Luleå fick vara en av dessa två turnéorter.
