Jag får nostalgikänslor av att läsa Ylva Eggehorns En helt annan sång (utgiven av Libris), men av andra skäl än boken avser. Upplägget med en saga eller en novell med sagotema, som ingång för en diskussion om livsfrågor är det ju inget fel på i sig. Den muntliga traditionen har ju fört över till folksagan så mycket av sunt förnuft, livserfarenheter, livsråd, moral och etik, och det mesta av det är ju användbart än idag. Nostalgin kom sig däremot av att Eggehorns upplägg och tilltal på boken liknar den gamla, goda studiecirkelns så på pricken. Man hör cirkelledarens röst, kvällsstundens ämne presenteras, och cirkelledaren håller koll på det åtföljande samtalet i gruppen. Platsen är en församlingsbyggnad, i fikarummet väntar kaffet och mockarutorna.
Eggehorn väljer t ex H C Andersen och Selma Lagerlöf, två författare som rikligt öste ur den folkliga traditionen av berättande, men pusslar även in egna noveller och texter i bokens sammanhang. Dessa nyare, skönlitterära texter bildar då en slags vardaglig referenspunkt till de djupare frågor som sagorna tar upp, och som Eggehorn diskuterar i essäform i just de kapitlen.
Syftet är gott, och studiecirkeln blir säkert lyckad för de som sökt sig dit. Som varje cirkelledare vet, så är det framförallt de redan övertygade som dyker upp, oavsett ämne. Men vill man ha en djupare framställning av gamla sagomotiv, och deras arketypiska innebörd, och därmed deras betydelse i vårt eget liv, så läser man istället klassikern i genren, Kvinnor som slår följer med vargarna, av Clarissa Pinkola Estes (1994).