NY BOK
Édouard Louis
Att förändras: en metod
Wahlström & Widstrand
Det är inte lätt att förändra sig, men med berättande begåvning och frenesi skildrar fransmannen Édouard Louis hur han genomförde sin metamorfos.
På sin klassresa lämnar han fattigdom, misär och rasism i födelsebyn i Nordfrankrike. Efter ett stopp i anpasslig borgartillvaro i staden Amiens går färden vidare till Paris med plats på prestigeuniversitet, välbärgade älskare, umgänge med aristokrater och berömmelse.
Hela tiden drivs han av lusten att fly sitt förflutna och sitt förutbestämda öde. Han vill lyckas och bli erkänd för att hämnas på dem som inte trodde på honom och definierade honom med glåpordet bög redan när han var fem-sex år.
Ju äldre han blir, desto mer beslutsam blir han att verkligen förändra allt, framför allt sig själv. Han byter namn, fixar sina fula tänder, justerar hårfästet och ändrar framför allt sitt sätt att prata, äta och bete sig.
Som ung hade han visat talang för teater, en förmåga han har nytta av i sina nya roller. Hela tiden använder han samma metod: Han härmar, låtsas vara något annat tills han blir det. Den fattige arbetarklasskillen blir en genuin borgare.
Med växande perspektiv börjar han fundera över hur människor översett och stöttat. Många kvinnor har hjälpt honom och blivit hans vän. Ännu fler män har blivit hans älskare och givmilda försörjare. Varför all denna välvilja? En reaktion på hans synbara förtvivlan och gränslösa förhoppningar? Säker blir han aldrig.
Att så totalt bli en annan innebär naturligtvis att tappa bort sig själv. Insikten kommer med åren, när mycket är för sent.
Eftersom berättelsen sägs vara självbiografisk framstår den som extra sorglig. Att inte kunna eller vilja stå emot lusten att ta sig vidare betyder att ständigt tvingas bryta upp. Efter sig lämnar han flera krossade vänskaper.
Om dessa irrfärder berättar Louis med ett språk som emellanåt är maniskt och malande, men samtidigt känns fängslande, ärligt och utan reservationer. Ibland riktar han sig till sin far, ibland till sin vän Elena, ibland till sin egen spegelbild.
Hans egen summering är att det inte är någon skildring av hur en författare föds, utan hur frihet föds. Fast det är en frihet lätt förväxlad med fångenskap.
En förändringsbenägen som åstadkommit förändring men inte kan ändra sig. Han framstår som en man dömd att alltid längta efter något annat.