Efter årets Melodifestival där duon kom näst sist med låten "Bror du och jag", har Samir Badran och Viktor Frisk varit högljudda om sitt upplevda nederlag. De har själva kallat det "fruktansvärt" och "så jävla dåligt" i diverse radioprogram och poddar. Förväntningarna inför kvällens spelning på Boden Alive var med andra ord inte skyhöga med det närmast tillhands i minnesbanken.
Mycket riktigt är det också något som dyker upp redan i första mellansnacket. ”Jag sjöng som en kråka” säger Samir Badran när han berättar om den senaste tidens otur och Mello-deltagande. Och i nästa, innan en av deras mer populära låtar frågar han publiken ”Tycker ni den är bra på riktigt? Folk gillar enkel musik”. Man hade kunnat argumentera för att det finns en stor självdistans, unik för artistsverige, men upplevelsen blir snarare att han försöker distansera sig själv från musiken. Duon tar inte sig själva eller det de gör på allvar.
Låtkatalogen ryms på en post-it lapp och mellansnacken känns som ett desperat sätt att döda tid på. Mellansnack som till största del innehåller efterfester och att hitta mammor som deras singel-dj kan ragga på. Det lämnar utrymme att önska att de läst rummet lite bättre med den unga publiken där majoriteten sitter på föräldrarnas axlar och inte har gått ut mellanstadiet än.
Energinivån är stundtals är bra och "Odödlig" är den stora vinnaren hos publiken. Men när det är dags att riva av "Groupie" säger Samir Badran "vad är det här för jävla låt" och återigen känns det som om han tycker det är pinsamt att ens vara på scen i konstellationen. Viktor Frisk är proffsig och försöker hålla ihop det efter bästa förmåga, men det är svårt när den andra hälften av duon hellre hade gått direkt till efterfesten.
I stället borde de kanske prova njuta av publiken som faktiskt vill sjunga med och som trotsar regnet en grå torsdagskväll för att ta del av vad de har att erbjuda. Publiken tar Samir och Viktor för vad det är, det kanske de själva ska prova göra också. Annars finns det faktiskt annat man kan jobba med.